Luke 6
1 It came to pass then on a Sabbath (second [after the] first *K*) [is] passing along He through (*k*) grainfields, and were plucking the disciples of Him and were eating the heads of grain rubbing [them] in the hands.
Och det begaf sig på en Eftersabbath, att han gick igenom säd; och hans Lärjungar ryckte upp ax, och gnuggade sönder med händerna, och åto.
2 Some however of the Pharisees said (to them: *k*) Why do you that which not it is lawful (to do in *k*) [on] the Sabbaths?
Då sade somlige af de Phariseer till dem: Hvi gören I det som icke är lofligit göra om Sabbatherna?
3 And answering to them said Jesus; Surely this have you read what did David, (when *N(k)O*) was hungry he himself and those who with him being?
Svarade Jesus, och sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, då han hungrade, och de med honom voro?
4 how he entered into the house of God, and the loaves of the presentation (having taken *N(k)O*) (and *k*) ate and gave (and *k*) to those with him which not it is lawful to eat only except solely to the priests?
Huru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem som med honom voro; hvilket ingom lofligit var att äta, utan allenast Prestomen.
5 And He was saying to them (that: *ko*) Lord is (also *k*) of the Sabbath the Son of Man.
Och sade han till dem: Menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.
6 It came to pass then (and *k*) on another Sabbath entering He into the synagogue and teaching; and there was a man there and the hand of him the right was withered.
Och det begaf sig på en annan Sabbath, att han gick in uti Synagogon, och lärde; och der var en menniska, hvilkens högra hand var borttvinad.
7 (Were closely watching *N(k)O*) now Him the scribes and the Pharisees whether on the Sabbath (He heals *N(k)O*) that they may find [reason] (to accuse *N(k)O*) Him.
Och de Skriftlärde och Phariseer vaktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, att de måtte finna något, der de kunde anklagan före.
8 He himself now knew the thoughts of them. (and *k*) He said (now *no*) to the (man *N(k)O*) the withered having the hand; (do arise *N(k)O*) and do stand in the midst. (*k*) (And *N(k)O*) having risen up he stood.
Men han förstod deras tankar, och sade till menniskona, som den tvinada handen hade: Statt upp, och gack fram. Han stod upp, och gick fram.
9 Said (then *N(k)O*) Jesus to them; (I ask *N(k)O*) you (if *N(k)O*) it is lawful (on the Sabbath *N(k)O*) to do good or to do evil? Life to save or (to destroy? *NK(O)*)
Då sade Jesus till dem: Jag skall spörja eder: Må man göra väl om Sabbatherna, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller förspillat?
10 And having looked around all on them He said (to him; *N(K)O*) do stretch out the hand of you. And he did (thus; *k*) and was restored the hand of him (sound *K*) (as another. *KO*)
Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde. Och hans hand vardt honom färdig, såsom den andra.
11 They themselves then were filled with rage and were discussing with one another what maybe they would do to Jesus.
Men de vordo ursinnige, och talades vid emellan sig, hvad de skulle göra åt Jesus.
12 It came to pass then in the days those (to go out *N(k)O*) (He *no*) to the mountain to pray; and He was spending the night in prayer to God.
Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja; och blef der öfver nattena i bönen till Gud.
13 And when it became day, He called to [Him] the disciples of Him, also having chosen out from them twelve whom also apostles He named:
Och då dager vardt, kallade han sina Lärjungar; och utvalde tolf af dem, hvilka han ock kallade Apostlar.
14 Simon whom also He named Peter and Andrew the brother of him (and *no*) James and John (and *no*) Philip and Bartholomew
Simon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholomeus,
15 (and *no*) Matthew and Thomas (and *no*) James (*k*) of Alphaeus and Simon the [one] being called Zealot
Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes,
16 (and *no*) Judas [son] of James and Judas Iscariot who (also *ko*) became [the] betrayer.
Och Judas, Jacobs ( son ), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren var.
17 And having descended with them He stood on a place level. and a crowd (large *NO*) of disciples of Him and a multitude great of the people from all Judea and Jerusalem and the sea coast of Tyre and Sidon who came to hear Him and to be healed of the diseases of them.
Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judiska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som vid hafvet ligga;
18 And those (being troubled with *N(k)O*) spirits unclean (and *k*) were healed.
Hvilke komne voro, på det de ville höra honom, och varda botade af sina sjukdomar. Och de, som qvalde voro af de orena andar, vordo helbregda.
19 And all the multitude (were seeking *N(k)O*) to touch Him, because power from Him was going out and was healing all.
Och allt folket for efter att taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade.
20 And He himself having lifted up the gaze of Him upon the disciples of Him was saying: Blessed [are] the poor, for yours is the kingdom of God.
Och han lyfte upp sin ögon öfver sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder till.
21 Blessed [are] those hungering now, for you will be filled. Blessed [are] those weeping now, for you will laugh.
Salige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifva mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le.
22 Blessed are you when may hate you men and when they may exclude you and they may insult [you] and they may cast out the name of you as evil on account of the Son of Man.
Salige varden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder, och bortkasta edart namn, såsom det ondt vore, för menniskones Sons skull.
23 (do rejoice *N(k)O*) in that [very] day and do leap for joy; behold for the reward of you [is] great in heaven. According to (the [things] *N(K)O*) (of them *N(k)O*) for were treating the prophets the fathers of them.
Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, edor lön är mycken i himmelen; sammalunda hafva deras fäder ock gjort Prophetomen.
24 But woe to you who are rich, for you are receiving the comfort of you.
Men ve eder, som rike ären; ty I hafven edar hugnad.
25 Woe to you who [are] filled (now, *no*) for you will hunger. Woe to (to you *k*) who [are] laughing now, for you will mourn and will weep.
Ve eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. Ve eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja.
26 Woe to you (to you *k*) when of you well speak all men; according to (the [things] *N(K)O*) (of them *N(k)O*) for were treating the false prophets the fathers of them.
Ve eder, då alla menniskor lofva eder; ty sammalunda hafva ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.
27 But to you I say to those hearing: do love the enemies of you, good do perform to those hating you,
Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra ovänner; görer dem godt, som hata eder;
28 do bless those cursing (you, *N(k)O*) (and *k*) do pray (for *N(k)O*) those mistreating you.
Välsigner dem som eder banna, och beder för dem som eder orätt göra.
29 To the [one] striking you on the cheek, do offer also the other; and from the [one] taking away your cloak also the tunic not may do withhold.
Den dig slår på det ena kindbenet, dem håll ock det andra till; och den dig tager mantelen ifrå, honom förhåll icke heller kjortelen.
30 To everyone (now who *ko*) is asking you do give; and from the [one] taking away what [is] yours not do ask [it] back.
Hvarjom och enom, som något begärar af dig, honom gif; och af den, som dina ting tager ifrå dig, beds intet igen.
31 And even as you desire that they may perform to you men, (and you yourselves *ko*) do perform to them likewise.
Och såsom I viljen att menniskorna skola göra eder, görer ock I dem sammalunda.
32 And if you love those loving you, what to you credit is it? Even for sinners those loving them love.
Och om I älsken dem, som eder älska, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena älska ock dem, af hvilka de älskade varda.
33 And (for *no*) if you shall do good to those doing good to you, what to you credit is it? For even (for *ko*) sinners the same perform.
Och om I gören dem godt, som eder godt göra, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena göra det ock.
34 And if (you shall lend [to those] *N(k)(o)*) from whom you expect (to receive, *N(k)O*) what to you credit is it? Even (for *ko*) (*k*) sinners to sinners lend that they may receive the same amount.
Och om I lånen dem, der I hoppens få något igen, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen.
35 But do love the enemies of you and do good and do lend nothing expecting in return; and will be the reward of you great, and you will be sons (of the *k*) Most High, for He himself kind is to the ungrateful and evil.
Utan heldre älsker edra ovänner, och görer väl, och låner, förhoppandes der intet af; och edor lön skall vara mycken, och I skolen vara dens Högstas barn; ty han är mild emot de otacksamma och onda.
36 do be you (therefore *K*) merciful even as also the Father of you merciful is.
Varer fördenskull barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är.
37 And not do judge, that certainly not you may be judged. (and *no*) not do condemn, that certainly not you may be condemned. do forgive, and you will be forgiven.
Dömer icke så varden I icke dömde; fördömer icke, så varden I icke fördömde; förlåter, så varder eder förlåtet.
38 do give, and it will be given to you. Measure good pressed down (and *k*) shaken together (and *k*) running over will they put into the lap of you; with which (*k*) for (it *k*) measure you measure, it will be re-measured to you.
Gifver, så varder eder gifvet; ett godt mått, väl stoppadt, skakadt och öfverflödande, skall man gifva uti edart sköt; ty med samma mått, som I mäten, skola andre mäta eder.
39 He spoke then (also *no*) a parable to them; surely not ever is able a blind [man] a blind [man] to lead? Surely both into a pit (will fall in? *N(k)O*)
Och han sade till dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla de icke både i gropena?
40 Not is a disciple above the teacher (of him. *k*) fully trained however everyone will be like the teacher of him.
Lärjungen är icke öfver sin Mästare; men hvar och en är fullkommen, då han är såsom hans Mästare.
41 Why now look you at the splinter that [is] in the eye of the brother of you, and the beam that [is] in the own eye not notice?
Hvad ser du ett grand uti dins broders öga; men en bjelka uti ditt eget öga varder du intet varse?
42 (or *ko*) How are you able to say to the brother of you; Brother, do allow [me] I may cast out the splinter that [is] in the eye of you, yourself the in the eye of you beam not seeing? Hypocrite, do cast out first the beam from the eye of you, and then you will see clearly the splinter in the eye of the brother of you to cast out.
Eller huru kan du säga till din broder: Broder, håll, jag vill borttaga grandet, som uti ditt öga är; och du ser icke sjelf bjelkan uti ditt öga? Du skrymtare, tag först bort bjelkan utu ditt öga, och sedan se till att du kan uttaga grandet, som är i dins broders öga.
43 No for there is tree good producing fruit bad; nor (again [is there] *no*) a tree bad producing fruit good;
Ty det är icke godt trä, som gör onda frukt; ej heller ondt trä, som gör goda frukt.
44 Each for tree by the own fruit is known. Not for from thorns do they gather figs nor from a bramble bush grapes gather they.
Ty hvart och ett trä varder kändt af sine frukt; ty icke hemtar man heller fikon af törne; ej heller hemtar man vinbär af tistelen.
45 The good man out of the good treasure of the [his] heart (of him *ko*) brings forth that which [is] good, and the evil (man *k*) out of the evil (treasure the heart his own *K*) brings forth that which [is] evil; Out of for (of the *k*) overflow (*k*) of his heart speaks the mouth of him.
En god menniska bär godt fram utaf sins hjertas goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram utaf sins hjertas onda fatabur; ty deraf hjertat fullt är, det talar munnen af.
46 Why now Me do you call: Lord Lord, and not do what I say?
Hvad kallen I mig Herra, Herra; och gören dock icke hvad jag säger eder?
47 Everyone who is coming to Me and hearing of Mine the words and doing them, I will show you to whom he is like.
Hvilken som kommer till mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag vill låta eder se, hvem han lik är.
48 Like he is to a man building a house who dug and he deepened and he laid a foundation on the rock. when a flood then having come burst upon the stream the house that, and not was able to shake it (because *N(k)O*) (*no*) (well *NO*) (to have been built *N(K)O*) (it *no*) (upon the rock. *k*)
Han är lik enom man, som bygger ett hus; hvilken grof djupt, och lade grundvalen på hälleberget; då floden kom, strömmade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det var grundadt på hälleberget.
49 The [one] however having heard and not having done like it is to a man having built a house on the ground without a foundation on which burst the stream, and immediately (it fell, *N(k)O*) and was the ruin of the house that great [one].
Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordena, utan grundval; der strömmade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall var stort.
