Luke 18
1 He was speaking then (and *ko*) a parable to them about it needing always to pray (they *no*) and not to lose heart
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 saying; A judge certain there was in a certain city God not fearing and man not respecting.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 A widow then there was in the city that and she was coming to him saying; do avenge me of the adversary of mine.
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 And not (he was desiring [to do] *N(k)O*) for a time. afterward however he said within himself; If even God not I fear (nor *N(k)O*) man respect,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 because yet it occasioning me trouble widow this I will avenge her, so that not to end coming she may exhaust me.
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 Said then the Lord; do hear what the judge unrighteous says;
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 And God certainly not (may do *N(k)O*) the avenging of the elect of Him the [ones] crying out (to *k*) (to Him *N(k)O*) day and night, and (be patient *N(k)O*) in regard to them?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I say to you that He will carry out the avenging of them with speed. Nevertheless the Son of Man having come surely not will He find faith on the earth?
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 He spoke now also to some having trusted in themselves that they are righteous and (despising *NK(o)*) the others parable this.
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 Men two went up into the temple to pray, the one a Pharisee and the other a tax collector.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharisee having stood toward himself these things was praying; O God, I thank You that not I am (like *NK(o)*) the rest of the men — swindlers, unrighteous, adulterers — or even like this tax collector.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 I fast twice in the week, I tithe all things as much as I gain.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 (and *ko*) (but *no*) the tax collector afar off having stood not was willing not even the eyes to lift up to heaven but was striking (into *k*) the breast (of him *NK(o)*) saying: O God, do be merciful to me to the sinner!
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I say to you; went down this one justified to the house of him (rather than *k*) (compared with *n(o)*) (that [one]. *N(k)O*) For everyone who is exalting himself will be humbled, the [one] however humbling himself will be exalted.
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 They were bringing then to Him also the infants that them He may touch; having seen however the disciples (were rebuking *N(k)O*) them.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 But Jesus (called *N(k)O*) them (speaking; *N(k)O*) do permit the little children to come to Me and not do forbid them; for of such is the kingdom of God.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Amen I say to you; who[ever] (maybe *N(k)O*) not shall receive the kingdom of God as a child, certainly not shall enter into it.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 And asked a certain Him ruler saying; Teacher good, what having done life eternal will I inherit? (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 Said then to him Jesus; Why Me you call good? No [one is] good only except one God.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 The commandments You know: Not shall you commit adultery, not shall you murder, not shall you steal, not shall you bear false witness, do honor the father of you and the mother (of you. *k*)
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 And he said; These all (I kept *N(k)O*) from [the] youth (of mine. *ko*)
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 Having heard then (these things *k*) Jesus said to him; Yet one thing to you is lacking: All as much as you have do sell and do distribute to [the] poor, and you will have treasure in (the *no*) (heavens; *N(k)O*) and come, do follow Me.
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 And having heard these things very sorrowful (he became; *N(k)O*) he was for rich extremely.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 Having seen then him Jesus sorrowful became saying; How difficult [for] those riches having [when] into the kingdom of God (they enter. *N(k)O*)
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 Easier for it is a camel through (an eye of a needle *N(k)O*) to go than a rich man into the kingdom of God to enter.
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 Said then those having heard; Then who is able to be saved?
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 But He said; The [things] impossible with men possible with God are.
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Said then Peter; Behold we ourselves (having abandoned *N(k)O*) (*no*) ([our] own [things] *N(k)O*) (and *k*) followed You.
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 And He said to them; Amen I say to you that no [one] there is who has left house or wife or brothers or parents or children for the sake of the kingdom of God,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 Having taken aside then the Twelve He said to them; Behold we go up to (Jerusalem, *N(k)O*) and will be accomplished all things which written through the prophets about the Son of Man;
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 He will be betrayed for to the Gentiles and will be mocked and will be insulted and will be spit upon,
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 And having flogged [Him] they will kill Him, and on the day third He will rise again.
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 And they themselves no [thing] of these things understood, and was declaration this hidden from them, and neither they were knowing the [things] being spoken.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 It came to pass then in the drawing near by Him to Jericho a blind [man] certain was sitting beside the road (begging. *N(k)O*)
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 Having heard now a crowd passing along he was asking what (maybe *o*) would be this.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 They told then to him that Jesus of Nazareth is passing by.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 And he called out saying; Jesus Son of David, do have mercy on me.
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 And those going before were rebuking him that (he may be silent. *N(k)O*) He himself however much more was crying out; Son of David, do have mercy on me.
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 Having stopped then Jesus commanded him to be brought to Him. When was approaching then he He asked him;
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 (saying *ko*) What to you desire you I may do? And he said; Lord, that I may receive sight.
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 And Jesus said to him; do receive sight: The faith of you has healed you.
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 And immediately he received sight and was following Him glorifying God. And all the people having seen [it] gave praise to God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
