Luke 15
1 Were now to Him drawing near all the tax collectors and the sinners to hear Him.
Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette för att höra honom.
2 And were grumbling the (both *no*) Pharisees and the scribes saying that This [man] sinners receives and he eats with them.
Men fariséerna och de skriftlärde knorrade och sade: »Denne tager emot syndare och äter med dem.»
3 He spoke then to them parable this saying;
Då framställde han för dem denna liknelse; han sade:
4 What man of you having a hundred sheep and (having lost *NK(o)*) of them one not leaves the ninety nine in the open field and goes after the [one] having been lost until he may find it?
»Om ibland eder finnes en man som har hundra får, och han förlorar ett av dem, lämnar han icke då de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade, till dess han finner det?
5 And having found [it] he lays [it] on the shoulders (of him *N(k)O*) rejoicing,
Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje.
6 And having come to the house he calls together the friends and the neighbours saying to them; do rejoice with me, for I have found the sheep of mine the [one] having been lost!
Och när han kommer hem, kallar han tillhopa sina vänner och grannar och säger till dem: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit mitt får, som var förlorat.'
7 I say to you that in the same way joy in heaven there will be over one sinner repenting rather than over ninety nine righteous ones who no need have of repentance.
Jag säger eder att likaså bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga som ingen bättring behöva.
8 Or what woman drachmas having ten, if she may lose drachma one, surely she lights a lamp and she sweeps the house and she seeks carefully until (it *N(k)O*) she may find?
Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den?
9 And having found [it] (she calls together *N(k)O*) the friends and (*k*) neighbours saying; do rejoice with me, for I have found the drachma that I lost.
Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: 'Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'
10 Thus I say to you, there is joy before the angels of God over one sinner repenting.
Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
11 He said then; A man certain had two sons.
Ytterligare sade han: »En man hade två söner.
12 And said the younger of them to the father; Father, do give to me what is due [to me] portion of the property. (*no*) (then *N(k)O*) he divided between them the property.
Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av förmögenheten, som faller på min lott.' Då skiftade han sina ägodelar mellan dem.
13 And after not many days having gathered together (all [things] *N(k)O*) the younger son went away into a country distant and there he wasted the estate of him living prodigally.
Och icke lång tid därefter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for långt bort till ett främmande land. Där levde han i utsvävningar och förfor så sin förmögenhet.
14 When was spending however he everything there arose a famine (severe *N(k)O*) throughout the country that, and he himself began to be in need.
Men sedan han hade slösat bort allt, kom en svär hungersnöd över det landet, och han begynte lida nöd.
15 And having gone he joined himself to one of the citizens the country of that, and he sent him into the fields of him to feed pigs.
Då gick han bort och gav sig under en man där i landet, och denne sände honom ut på sina marker för att vakta svin.
16 And he was longing (to be fed *N(k)O*) (the *ko*) (stomach of him *KO*) (from *N(k)O*) the pods that were eating the pigs, and no [one] was giving to him.
Och han åstundade att få fylla sin buk med de fröskidor som svinen åto; men ingen gav honom något.
17 To himself however having come (he was saying; *N(k)O*) How many hired servants of the father of mine (have abundance *N(k)O*) of bread, I myself however with hunger (here *NO*) am perishing!
Då kom han till besinning och sade: 'Huru många legodrängar hos min fader hava icke bröd i överflöd, medan jag har förgås av hunger!
18 Having risen up I will go to the father of mine and I will say to him; Father, I have sinned against heaven and before you;
Jag vill stå upp och gå till min fader och säga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig;
19 (and *k*) no longer no longer am I worthy to be called son of you. do make me like one of the servants of you.
jag är icke mer värd att kallas din son. Låt mig bliva såsom en av dina legodrängar.'
20 And having risen up he went to the father (of himself *NK(o)*) Still now he far being distant he saw him the father of him and was moved with compassion, and having run he fell upon the neck of him and he kissed him.
Så stod han upp och gick till sin fader. Och medan han ännu var långt borta, fick hans fader se honom och ömkade sig över honom och skyndade emot honom och föll honom om halsen och kysste honom innerligt.
21 Said then the son to him: Father, I have sinned against heaven and before you; (and *k*) no longer no longer am I worthy to be called son of you (do make me as one of the servants of you. *O*)
Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inför dig; jag är icke mer värd att kallas din son.'
22 Said then the father to the servants of him; (Quickly *NO*) do bring out (*k*) robe the best and do clothe him and do give a ring for the hand of him and sandals for [his] feet,
Då sade fadern till sina tjänare 'Skynden eder att taga fram den yppersta klädnaden och kläden honom i den, och sätten en ring på hans hand och skor på hans fötter.
23 and (do bring *N(k)O*) the calf fattened, do kill [it], and having eaten let us be merry,
Och hämten den gödda kalven och slakten den, så vilja vi äta och gör oss glada.
24 For this the son of mine dead was and is alive again, (and *k*) he was having been lost and is found. And they began to be merry.
Ty denne min son var död, men har fått liv igen; han var förlorad men är återfunnen.' Och de begynte göra sig glada.
25 Was now the son of him the elder in [the] field. and while coming [up] he drew near to the house, he heard music and dancing.
Men hans äldre son var ute på marken. När denne nu vände tillbaka och hade kommit nära huset fick han höra spel och dans.
26 And having called near one of the servants (of him *k*) he was inquiring what (maybe *no*) would be these things.
Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda.
27 And he said to him that The brother of you is come, and has killed the father of you the calf fattened, because in good health him he has received.
Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och då nu din fader har fått honom välbehållen tillbaka, har han låtit slakta den gödda kalven.'
28 He was angry however and not he was willing to go in. (And *N(K)O*) the father of him having gone he was begging him.
Då blev han vred och ville icke gå in. Hans fader gick då ut och talade vanligt med honom.
29 And answering he said to the [the] father of him; Behold so many years I serve you and never a commandment of you I disobeyed, and to me myself never did you give a young goat that with the friends of mine I may make merry.
Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i så många år har jag nu tjänat dig, och aldrig har jag överträtt något ditt bud; och lik väl har du åt mig aldrig givit ens en killing, för att jag skulle kunna göra mig glad med mina vänner.
30 When however the son of you this the [one] having devoured your living with (*o*) prostitutes came, you have killed for him the fattened (*k*) calf.
Men när denne din son, som har förtärt dina ägodelar tillsammans med skökor, nu har kommit tillbaka, så har du för honom låtit slakta den gödda kalven.'
31 And he said to him; Son, you yourself always with me are, and all that [is] mine yours is.
Då sade han till honom: 'Min son, du är alltid hos mig, och all mitt är ditt.
32 To make merry however and to rejoice it was fitting, because the brother of you this dead was and (is alive, *N(K)O*) and having been lost (was *k*) and is found.
Men nu måste vi fröjda oss och vara glada; ty denne din broder var död, men har fått liv igen, han var förlorad, men är återfunnen.'»
