Job 4
1 And he answered Eliphaz the Temanite and he said.
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 ¿ Did someone attempt a word to you will you be impatient? and to restrain words who? is he able.
Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?
3 There! you have instructed many [people] and hands slack you strengthened.
Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.
4 [the] stumbling They raised! words your and knees bending you strengthened.
Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.
5 For now - it comes to you and you have become impatient it reaches to you and you have become dismayed.
Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.
6 ¿ Not [is] fear your confidence your hope your and [the] integrity of ways your.
Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.
7 Remember please who? that innocent did he perish and where? upright [people] were they destroyed.
Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?
8 Just as I have seen plowers of wickedness and sowers of mischief they harvest it.
Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;
9 From [the] breath of God they perish and from [the] breath of anger his they come to an end.
Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.
10 [the] roaring of A lion and [the] sound of a lion and [the] teeth of young lions they are broken out.
Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
11 A lion [is] perishing because not prey and [the] young of a lion they are scattered.
Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.
12 And to me a word it was brought secretly and it received ear my a whisper of it.
Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.
13 In disquieting thoughts from visions of [the] night when falls deep sleep on people.
Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;
14 Fear it happened to me and trembling and [the] multitude of bones my it caused to tremble.
Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.
15 And a wind over face my it passed over it made bristle [the] hair of flesh my.
Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.
16 It stood still - and not I recognized appearance its a form [was] to before eyes my a whisper and a voice I heard.
Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:
17 ¿ A person from God will he be righteous or? from maker his will he be pure a man.
Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?
18 There! in servants his not he trusts and against messengers his he charges error.
Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.
19 Also - [those who] dwell of houses of clay which [is] in the dust foundation their people crush them before a moth.
Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.
20 From morning to evening they are crushed to pieces because not [one who] sets to perpetuity they perish.
Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;
21 ¿ Not has it been pulled up tent cord their in them will they die? and not with wisdom.
Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.
