Job 3
1 After thus he opened Job mouth his and he cursed day his.
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 And he answered Job and he said.
Job tog till orda och sade:
3 Let it perish [the] day [which] I was born on it and the night [which] it said he has been conceived a man.
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."
4 The day that let it be darkness may not he care for it God above and may not it shine forth on it daylight.
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 Let them reclaim it darkness and deep darkness let it settle down over it cloud let them terrify it [the] darkness of day.
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 The night that let it take it darkness may not it rejoice among [the] days of [the] year in [the] number of [the] months may not it come.
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 There! the night that let it be barren may not it come a cry of joy in it.
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 Let them curse it cursers of a day the [ones] ready to rouse Leviathan.
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 Let them grow dark [the] stars of twilight its let it wait for light and not and may not it look on [the] eyelids of dawn.
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 For not it shut [the] doors of womb my and it hid trouble from eyes my.
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 Why? not from [the] womb did I die from [the] belly I came forth and I may expire?
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 Why? did they receive me knees and why? breasts that I will suckle.
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 For now I lay down and I may be at peace I slept then - it is at rest to me.
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 With kings and counselors of [the] earth the [ones who] rebuilt ruins for themselves.
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 Or with princes [whom] gold [belonged] to them those [who] filled houses their silver.
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 Or like a miscarriage hidden not was I? like children [who] not they have seen light.
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 There wicked [people] they cease turmoil and there they rest weary [ones] of strength.
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 Together prisoners they are at ease not they hear [the] voice of a taskmaster.
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 Small and great [is] there he and a slave [is] free from master his.
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 Why? does someone give to a sufferer light and life to [people] bitter of soul.
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 Those [who] long for death and there not [is] it and they dug for it more than hidden treasures.
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 The joyful [people] to rejoicing they exult if they find [the] grave.
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 To a man whom way his it is hidden and he has made inaccessible God behind him.
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 If before food my groaning my it comes and they poured forth like water cries of distress my.
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 For a fear I feared and it came to me and [that] which I dreaded it came to me.
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 Not I am at ease - and not I am at peace and not I am at rest and it has come turmoil.
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
