Job 29
1 And he repeated Job to take up discourse his and he said.
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Who? will he give me like months of long ago like [the] days [when] God he watched over me.
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 When made shine he lamp his over head my to light his I walked darkness.
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Just as I was in [the] days of prime my in [the] intimacy of God on tent my.
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 While still [the] Almighty [was] with me [were] around me lads my.
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 When bathed steps my in curd and a rock it poured out beside me streams of oil.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 When went out I [the] gate on [the] town in the public square I prepared seat my.
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 They saw me young men and they hid themselves and old [men] they rose they stood.
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Chiefs they restrained words and a hand they put to mouth their.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 [the] voice of Nobles they were hidden and tongue their to palate their it stuck.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 For an ear it heard and it called blessed me and an eye it saw and it bore witness to me.
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 That I rescued [the] afflicted [who] cried for help and [the] fatherless and [the one whom] not a helper [belonged] to him.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 [the] blessing of [one] about to perish On me it came and [the] heart of a widow I made sing for joy.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Righteousness I put on and it clothed me [was] like a robe and a turban justice my.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Eyes I was to the blind and [was] feet to the lame I.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 [was] a father I to the needy [people] and a case at law of [the one whom] not I knew I investigated it.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 And I broke! [the] jaws of [the] unrighteous and from teeth his I threw [the] prey.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 And I said with nest my I will expire and like sand I will increase days.
Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Root my [is] opened to water and dew it will remain overnight on branch[es] my.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Honor my [is] new with me and bow my in hand my it will show newness.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
21 To me people listened and they waited and they may be silent for counsel my.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 After word my not they repeated and on them it dropped speech my.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 And they waited like the rain for me and mouth their they opened wide for spring rain.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 I laughed to them not they believed and [the] light of face my not they made fall!
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 I chose way their so I may sit [as] chief so I may dwell like a king among the troop[s] just as mourners someone comforts.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
