Job 17
1 Spirit my it is broken days my they are extinguished grave [belong] to me.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Not mockeries [are] with me and on rebelling they may it dwell eye my.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Make! please stand surety for me with yourself who? that to hand my will he strike himself.
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 For heart their you have kept from understanding there-fore not you will exalt [them].
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 For a share he tells friends and [the] eyes of children his they will fail.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 And he has set me to use a proverb peoples and a spitting to [the] face I am.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 And it has grown dim from grief eye my and members my [are] like shadow all of them.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 They are appalled upright [people] on this and [the] innocent on [the] godless he will rouse himself.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 And he may hold [the] righteous way his and [the] clean of hands he will increase strength.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 And but all of them you will return and come please and not I will find among you a wise [person].
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 Days my they have passed plans my they have been torn apart [the] wishes of heart my.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 Night into day they make light [is] near from before darkness.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 To the pit I have called out [are] father my you O mother my and sister my to the maggot.
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 And where? then [is] hope my and hope my who? will he observe it.
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
