Job 17
1 Spirit my it is broken days my they are extinguished grave [belong] to me.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 Not mockeries [are] with me and on rebelling they may it dwell eye my.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Make! please stand surety for me with yourself who? that to hand my will he strike himself.
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 For heart their you have kept from understanding there-fore not you will exalt [them].
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 For a share he tells friends and [the] eyes of children his they will fail.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 And he has set me to use a proverb peoples and a spitting to [the] face I am.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 And it has grown dim from grief eye my and members my [are] like shadow all of them.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 They are appalled upright [people] on this and [the] innocent on [the] godless he will rouse himself.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 And he may hold [the] righteous way his and [the] clean of hands he will increase strength.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 And but all of them you will return and come please and not I will find among you a wise [person].
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 Days my they have passed plans my they have been torn apart [the] wishes of heart my.
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Night into day they make light [is] near from before darkness.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 To the pit I have called out [are] father my you O mother my and sister my to the maggot.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 And where? then [is] hope my and hope my who? will he observe it.
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
