Genesis 29
1 And he lifted up Jacob feet his and he went [the] land of towards [the] people of [the] east.
Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.
2 And he saw and there! a well [was] in the field and there! there three flocks of sheep [were] lying down at it for from the well that people watered the flocks and the stone [was] large over [the] mouth of the well.
Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.
3 And they were gathered there towards all the flocks and they rolled the stone from over [the] mouth of the well and they watered the sheep and they put back the stone over [the] mouth of the well to place its.
Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.
4 And he said to them Jacob O brothers my from where? [are] you and they said [are] from Haran we.
Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.
5 And he said to them ¿ do you know Laban [the] son of Nahor and they said we know [him].
Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.
6 And he said to them ¿ [does] health [belong] to him and they said health and there! Rachel daughter his [is] coming with the sheep.
Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.
7 And he said here! still the day [is] great not [the] time of [the] being gathered of the livestock water the sheep and go pasture [them].
Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet.
8 And they said not we are able until that they will be gathered all the flocks and people will roll the stone from over [the] mouth of the well and we will water the sheep.
De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.
9 Still [was] he speaking with them and Rachel - she came with the sheep which [belonged] to father her for [was] a shepherdess she.
Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.
10 And it was just as he saw Jacob Rachel [the] daughter of Laban [the] brother of mother his and [the] sheep of Laban [the] brother of mother his and he drew near Jacob and he rolled the stone from over [the] mouth of the well and he watered [the] sheep of Laban [the] brother of mother his.
Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.
11 And he kissed Jacob Rachel and he lifted up voice his and he wept.
Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.
12 And he told Jacob to Rachel that [was] [the] relative of father her he and that [was] [the] son of Rebekah he and she ran and she told to father her.
Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.
13 And it was when heard Laban [the] report of - Jacob [the] son of sister his and he ran to meet him and he embraced him and he kissed him and he brought him to house his and he recounted to Laban all the things these.
Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.
14 And he said to him Laban surely [are] bone my and flesh my you and he remained with him a month of days.
Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,
15 And he said Laban to Jacob ¿ for relative my [are] you and you will serve me for nothing tell! to me what? [is] wage[s] your.
Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?
16 And [belonged] to Laban two daughters [the] name of the old [one] [was] Leah and [the] name of the young [one] [was] Rachel.
Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.
17 And [the] eyes of Leah [were] weak and Rachel she was beautiful of form and beautiful of appearance.
Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.
18 And he loved Jacob Rachel and he said I will serve you seven years for Rachel daughter your young.
Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.
19 And he said Laban ([is] good *LB(ah)*) to give I her to you more than to give I her to a man another remain! with me.
Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.
20 And he served Jacob for Rachel seven years and they were in view his like days one in love his her.
Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.
21 And he said Jacob to Laban give! wife my for they have been completed days my so I may go into her.
Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.
22 And he gathered Laban all [the] people of the place and he prepared a feast.
Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.
23 And it was in the evening and he took Leah daughter his and he brought her to him and he went into her.
Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.
24 And he had given Laban to her Zilpah maidservant his to Leah daughter his a maidservant.
Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.
25 And it was in the morning and there! she [was] Leah and he said to Laban what? this have you done to me ¿ not for Rachel have I served with you and why? have you deceived me.
Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?
26 And he said Laban not it is done thus in place our to give the young before the firstborn.
Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.
27 Complete [the] week of this [one] so let us give to you also this [one] for [the] service which you will serve with me again seven years another.
Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.
28 And he did Jacob thus and he completed [the] week of this [one] and he gave to him Rachel daughter his of him to a wife.
Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.
29 And he had given Laban to Rachel daughter his Bilhah maidservant his to her to [be] a maidservant.
Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.
30 And he went also into Rachel and he loved also Rachel more than Leah and he served with him again seven years another.
Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.
31 And he saw Yahweh that [was] hated Leah and he opened womb her and Rachel [was] barren.
Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.
32 And she conceived Leah and she bore a son and she called name his Reuben for she said that he has looked Yahweh on affliction my for now he will love me husband my.
Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.
33 And she conceived again and she bore a son and she said that he has heard Yahweh that [am] hated I and he has given to me also this [one] and she called name his Simeon.
Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.
34 And she conceived again and she bore a son and she said now this time he will join himself husband my to me for I have borne to him three sons there-fore he called name his Levi.
Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.
35 And she conceived again and she bore a son and she said this time I will praise Yahweh there-fore she called name his Judah and she stopped from bearing children.
Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.
