Ecclesiastes 4
1 And I returned I and I saw all the oppression which [were being] done under the sun and there! - [the] tear[s] of the oppressed and not [belonged] to them a comforter and [was] from [the] hand of oppressors their power and there not [belonged] to them a comforter.
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 And I congratulated I the dead who already they had died more than the living who they [were] alive still.
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 And [is] good more than both of them [one] who still not he has been [one] who not he has seen the activity evil which it is done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 And I considered I all [the] toil and all [the] skill of the work that it [is] envy of everyone from neighbor his also this [is] futility and striving of wind.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool [is] folding hands his and [is] eating own flesh his.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 [is] good Fullness of hand of quietness more than [the] fullness of two hands toil and striving of wind.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 And I returned I and I saw futility under the sun.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There [was] one [person] and there not [was] a second also a son and a brother not [belonged] to him and there not [was] an end to all toil his also (eye his *Q(K)*) not it was satisfied wealth and for whom? - [am] I a laborer and depriving self my from good also this [is] futility and [is] a task of evil it.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 [are] good Two [people] more than one that there for them [is] a reward good for toil their.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 That except they will fall down the one he will raise companion his and woe! to him the one who will fall down and there not [is] a second [person] to raise him.
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Also if they will lie down two [people] and it will be warm to them and to one [person] how? will it be warm.
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And though someone will overpower him the one [person] the two [people] they will stand before him and the thread threefold not quickly it will be torn apart.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 [is] good A youth poor and wise more than a king old and a fool who not he knows to be warned still.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For from [the] house of the prisoners he came out to become king for also in own kingdom his he had been born a poor [person].
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I saw all the living who are walking about under the sun with the youth second who he will arise in place of him.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 There not [is] an end to all the people to all [those] whom he was before them also the subsequent [people] not they will rejoice in him for also this [is] futility and a striving of wind.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
