Acts 13

1 There were now (some *k*) in Antioch in what is [the] church prophets and teachers, both Barnabas and Simeon who is being called Niger and Lucius the Cyrenian, Manaen also — with Herod the tetrarch brought up — and Saul.

I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeter och lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius från Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus.

2 As were ministering now they to the Lord and fasting said the Spirit Holy; do set apart then to Me (both *k*) Barnabas and (*k*) Saul for the work to which I have called them.

När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den helige Ande: »Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jag har kallat dem till.»

3 Then having fasted and having prayed and having laid the hands on them they sent [them] off.

Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dem begiva sig åstad.

4 (They themselves *N(k)O*) indeed therefore having been sent forth by of the Holy (the *k*) Spirit went down to (*k*) Seleucia, From there (then *NK(o)*) they sailed to (*k*) Cyprus.

Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.

5 And having come into Salamis they were proclaiming the word of God in the synagogues of the Jews; They had now also John [as] a helper.

Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes såsom tjänare.

6 Having passed through now (all *NO*) the island as far as Paphos they found (a man — *NO*) a certain magician a false prophet Jewish — whose name (of Bar-Jesus, *N(k)O*)

Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffade de där på en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus,

7 who was with the proconsul Sergius Paulus, man an intelligent. He having called to [him] Barnabas and Saul desired to hear the word of God.

som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var en förståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och begärde att få höra Guds ord.

8 Was opposing however to them Elymas the magician — thus for means the name of him — seeking to turn away the proconsul from the faith.

Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att komma till tro.

9 Saul then also [called] Paul having been filled [the] Spirit Holy (and *k*) having looked intently upon him

Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom

10 said; O full of all deceit and all craft, son of [the] devil, enemy of all righteousness, not will you cease perverting the ways (of the *no*) Lord upright?

och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar?

11 And now behold [the] hand (*k*) of the Lord [is] upon you, and you will be blind not seeing the sun during a season. Immediately (then descended *N(k)O*) upon him mist and darkness, and going about he was seeking one to lead by hand.

Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.

12 Then having seen the proconsul that having happened he believed being astonished at the teaching of the Lord.

När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han över Herrens lära och kom till tro.

13 Having sailed then from Paphos [with] those around [him] (*k*) Paul came to Perga of Pamphylia. John however having departed from them he returned to Jerusalem.

Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och foro till Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem och vände tillbaka till Jerusalem.

14 They themselves now having passed through from Perga came to Antioch (Pisidia, *N(k)O*) and (having gone *NK(o)*) into the synagogue on the day of the Sabbaths they sat down.

Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig där.

15 After then the reading of the law and of the Prophets sent the rulers of the synagogue to them saying; Men brothers, if any there is among you a word of exhortation toward the people, do speak.

Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sände synagogföreståndarna till dem och läto säga: »Bröder, haven I något förmaningens ord att säga till folket, så sägen det.»

16 Having risen up then Paul and having made a sign with the hand he said; Men Israelites and you who [are] fearing God, do listen.

Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: »I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig.

17 The God of the people this of Israel chose the fathers of us and the people exalted in the sojourn in [the] land (of Egypt *N(k)O*) and with arm uplifted brought them out of it;

Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjde detta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptens land, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'.

18 and of about forty years for a period He endured the ways of them in the wilderness,

Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med dem i öknen.

19 and having destroyed nations seven in [the] land of Canaan He gave as an inheritance (to them *k*) the land of them —

Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar åt dem.

20 during years four hundred and fifty; And after these things He gave [them] judges until Samuel the prophet;

Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år. Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.

21 Then Then they asked for a king, and gave to them God Saul son of Kish, a man of [the] tribe of Benjamin, years forty;

Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

22 And having removed him He raised up David to them as king, to whom also He said having carried witness: I have found David the [son of] Jesse a man according to the heart of Mine, who will do all the will of Mine.

Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem. Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skall i alla stycken göra min vilja.'

23 Of this [man] the God of the seed according to promise (has brought *N(K)O*) to Israel ([the] Savior *NK(O)*) Jesus —

Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsom Frälsare åt Israel.

24 When was proclaiming John before [the] face of the coming of Him a baptism of repentance to all the people of Israel.

Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikat bättringens döpelse för hela Israels folk.

25 While then was fulfilling (*k*) John the course he was saying; (whom *N(k)O*) me myself do you suppose to be? Not am [he] I myself; but behold He comes after me myself of whom not I am worthy the sandal of the feet to untie.

Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'

26 Men brothers, sons of [the] family of Abraham and you who [are] among you fearing God, (to us *N(K)O*) the message of the salvation this (was sent out. *N(k)O*)

Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andra här, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsning blivit sänt.

27 Those for dwelling in Jerusalem and the rulers of them Him not having known and the voices of the prophets that on every Sabbath are being read, having condemned [Him] they fulfilled [them];

Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kände honom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternas utsagor, vilka var sabbat föreläses;

28 And no cause of death having found they begged Pilate to execute him.

och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänade döden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.

29 When then they had finished (all *N(k)O*) the [things] about Him written, having taken [Him] down from the tree they put [Him] in a tomb.

När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i en grav.

30 But God raised Him out from [the] dead,

Men Gud uppväckte honom från de döda.

31 who appeared for days many to those having come up with Him from Galilee to Jerusalem, who (now *NO*) are witnesses of Him to the people.

Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honom hade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hans vittnen inför folket.

32 And we ourselves to you evangelise the to the fathers promise having been made,

Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte som gavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss, deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,

33 that this God has fulfilled to the children of them (to us *NK(O)*) having raised up Jesus, as also in the psalm it has been written in the (second *NK(O)*) Son of Mine are You yourself, I myself today have begotten you.’

såsom ock är skrivet i andra psalmen: 'Du är min Son, jag har i dag fött dig.'

34 for then He raised Him out from [the] dead no more being about to return to decay, thus He has spoken that I will give to you the holy [blessings] of David the sure [blessings].’

Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han icke mer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löften som jag i trofasthet har givit åt David.'

35 (therefore *N(k)O*) also in another He says: Not You will allow the Holy One of you to see decay.’

Därför säger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'

36 David indeed for in his own generation having served the of God purpose he fell asleep and he was added to the fathers of him and saw decay;

När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;

37 The [One] however God raised up not did see decay.

men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.

38 Known therefore it should be to you, men brothers, that through this One to you forgiveness of sins is proclaimed;

Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernas förlåtelse förkunnas för eder,

39 And from all things from which not you were able in (the *k*) law of Moses to be justified, in Him everyone who is believing is justified.

och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friad ifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden bliva friade.

40 do take heed therefore lest may come about (upon you *K*) that said in the prophets:

Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hos profeterna:

41 Behold! you scoffers, and do wonder and do perish for a work am working I myself in the days of you, a work (that *N(k)O*) certainly not you may believe even if one shall declare it to you.’

'Sen här, I föraktare, och förundren eder, och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.'»

42 When are departing then (they *no*) (from the *k*) (synagogue *K*) (of the *k*) (Jews *K*) were begging (the gentiles *K*) on the next Sabbath to be spoken to them declarations these.

När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbat skulle tala för dem om samma sak.

43 When was releasing then the synagogue followed many of the Jews and of the worshipping converts after Paul and after Barnabas, who speaking to them were persuading them (to continue *N(k)O*) in the grace of God.

Och när församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.

44 On the (now *NK(o)*) coming Sabbath almost all the city was gathered together to hear the word (of the Lord. *N(K)O*)

Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höra Guds ord.

45 Having seen however the Jews the crowds they were filled with jealousy and were contradicting the [things] by (*k*) Paul (spoken *N(k)O*) (denying and *K*) denigrating [him].

Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskan och foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.

46 Having spoken boldly (also *N(k)O*) Paul and Barnabas said; To you it was necessary first to be spoken the word of God; but since (now *ko*) you thrust away it and not worthy you judge yourselves of eternal life, behold we are turning to the Gentiles. (aiōnios g166)

Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ord måste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stöten det bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det eviga livet, så vända vi oss nu till hedningarna. (aiōnios g166)

47 Thus for has commanded us the Lord: I have set you for a light of [the] Gentiles to be you for salvation until [the] uttermost part of the earth.’

Ty så har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»

48 Hearing [it] then the Gentiles (were rejoicing *NK(o)*) and they were glorifying the word of the (Lord *NK(O)*) and they believed as many as were appointed to life eternal. (aiōnios g166)

När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (aiōnios g166)

49 Was carried then the word of the Lord through all the region.

Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.

50 The but Jews incited the worshipping women (and *k*) [those] prominent and the principals of the city and they stirred up a persecution against Paul and (*k*) Barnabas and expelled them from the district of them.

Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område.

51 But having shaken off the dust of the feet (of them *k*) against them they went to Iconium.

Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sig till Ikonium.

52 (and *N(k)O*) the disciples were filled with joy and [the] Spirit Holy.

Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande. Se Fosterbroder i Ordförkl. Se Frukta Gud i Ordförkl.