Song of Solomon 2
1 [SHE] I am The meadow-saffron of Sharon, The lily of the valleys.
Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
2 [HE] As a lily among thorns, So, is my fair one, among the daughters!
Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
3 [SHE] As an apple-tree among the trees of the forest, So, is my beloved, among the sons: In his shade, I greatly delighted and sat down, And, his fruit, was sweet to my taste.
Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
4 He hath brought me into the house of wine, and, his banner over me, is love.
Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
5 Sustain me with raisin-cakes, refresh me with apples, —for sick with love, I am.
Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
6 His left hand under my head, then, his right hand, embraceth me!
Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
7 [HE] I adjure you, ye daughters of Jerusalem, by the gazelles or by the hinds of the field, —That ye wake not, nor arouse, the dear love until she please!
Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
8 [SHE] The voice of my beloved! Lo! here he cometh, —leaping over the mountains, skipping over the hills.
Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
9 Resembleth, my beloved, a gazelle, or a young stag, —Lo! here he is, standing behind our wall, looking in at the windows, peeping in at the lattice.
Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
10 Responded my beloved, and said to me, —Rise up! my fair—my beautiful—one, and come away,
Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
11 For lo, the winter, is past, —the rain, is over, [and] gone;
Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
12 The flowers, have appeared in the earth, the time of the spring-song, hath come, —and, the voice of the turtle, is heard in our land;
Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
13 The fig-tree, hath spiced her green figs, and, the vines—all blossom, yield fragrance, —Rise up! my fair—my beautiful—one, and come away!
Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
14 [HE] O my dove! In the retreats of the crag, in the hiding-place of the terrace, Let me see thy form, Let me hear thy voice, —For, thy voice, is sweet, and, thy form, comely.
Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
15 [BOTH] Take ye for us, the foxes, the little foxes that are spoiling the vines, —and, our vines, are all blossom!
Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
16 [SHE] My beloved, is, mine, and, I, am, his, he that pastureth among lilies!
Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
17 Until the day, breathe, and the shadows, be lengthened, Again, liken thyself, my beloved, to a gazelle, or to a young stag, upon the cleft mountains.
Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
