Song of Solomon 1
1 The Song of Songs, which pertaineth to Solomon.
Sångernas sång av Salomo.
2 [SHE] Let him kiss me with the kisses of his mouth! [THEY] For better are thy caresses than wine:
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Like the fragrance of thy precious oils, Oil poured out, is thy name, For this cause, virgins love thee.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 [SHE] Draw me! [THEY] After thee, will we run! [SHE] The king, hath brought me, into his chambers. [THEY] We will exult and rejoice in thee, we will mention thy caresses, beyond wine, Sincerely they love thee.
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 [SHE] Swarthy, I am but comely, ye daughters of Jerusalem. [THEY] Like the tents of Kedar, like the curtains of Solomon.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 [SHE] Do not look on me, because, I, am so swarthy, because the sun hath scorched me, —My mother’s sons, were angry with me, they set me to keep the vineyards, Mine own vineyard, have I not kept. …
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Tell me, thou loved of my soul! Where wilt thou pasture thy flock? Where wilt thou let them recline at noon? For why should I be as one that wrappeth a veil about her, by the flocks of thy companions?
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 [HE] If thou know not of thyself, most beautiful among women! get thee forth in the footsteps of the flock, and pasture thy kids by the huts of the shepherds. …
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 To a mare of mine, in the chariots of Pharaoh, have I likened thee, my fair one!
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Comely are thy cheeks, with bead-rows, thy neck, with strings of gems.
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 [THEY] Rows of golden ornaments, will we make thee, with studs of silver.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 [SHE] By the time the king is in his circle, my nard, will have given out its fragrance:
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 A bag of myrrh, is my beloved to me, between my breasts, shall it tarry the night!
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 A cluster of henna, is my beloved to me, in the vineyards of En-gedi.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 [HE] Lo! thou art beautiful my fair one, lo! thou art beautiful, Thine eyes, [are] doves!
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 [SHE] Lo! thou art beautiful, my beloved, Yea delightful! [BOTH] Yea! our couch, is covered with leaves:
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 The beams of our house, are cedars, Our fretted ceiling, is cypress-trees.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
