Psalms 95

1 Come, let us make a joyful noise to Yahweh, Let us shout in triumph, to the rock of our salvation!

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 O let us come before his face with thanksgiving, With the sounds of strings, let us shout aloud to him.

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 For, a great GOD, is Yahweh, And a great king, above all gods.

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 In whose hand, are the hidden recesses of the earth, And, the peaks of the mountains, are his;

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Whose, is the sea, for, he, made it, And, the dry land, his hands, did form.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Enter! let us bow down, and bend low, Let us kneel, before Yahweh our maker;

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 For, he, is our God, And, we, are the people of his pasture, and the flock of his hand? To-day, if, to his voice, ye will hearken,

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 Do not harden your heart as at Meribah, As on the day of Massah, in the desert;

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 When your fathers, tested me, They proved me, yea they also saw what I could do.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 Forty years, loathed I that generation, So I said—A people going astray in heart, they are, Even they, have not known my ways!

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 And I sware in mine anger, —Verily they shall not enter into my rest.

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.