Psalms 94
1 O GOD of avenging—Yahweh, GOD of avenging, shine forth:
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 Lift up thyself, O judge of the earth, Render a recompense unto the proud.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 How long shall the lawless, O Yahweh, How long shall the lawless exult?
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 They pour forth [words], they speak arrogantly, All the workers of iniquity, do boast:
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 Thy people, O Yahweh, they will crush, And, thine inheritance, tread down;
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 The widow and sojourner, they will slay, And, the fatherless, murder.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 Yet have they said—Yah, doth not see, The God of Jacob, doth not understand.
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Understand, ye brutish among the people, And, ye dullards, when will ye show discretion?
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 He that planteth the ear, shall he not hear? Or, that fashioneth the eye, shall he not have power to see?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 He that correcteth nations, shall he not reprove? He that teacheth man knowledge!
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 Yahweh, knoweth the plans of men, That, they, are a breath!
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 How happy the man whom thou correctest, O Yah! And whom, out of thy law, thou instructest!
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 That thou mayest give him rest from the days of misfortune, Until there be digged—for the lawless one—a pit.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 For Yahweh, will not abandon, his people, And, his inheritance, will he not forsake;
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 For, unto righteousness, shall the judicial sentence return, Then shall follow it—all the upright in heart.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Who will rise up for me, against the evil-doers? Who will make a stand for me, against the workers of iniquity?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 If, Yahweh, had not been a help to me, Soon had sunk into silence—my soul!
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 If I say, My foot, hath slipped, Thy lovingkindness, O Yahweh, supporteth me.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 In the multitude of my cares within me, Thy consolations, delight my soul.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Shall the throne that inflicteth ruin, have fellowship with thee, That frameth oppression, by statute?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 They make an attack on the life of the righteous one, —And, innocent blood, they condemn.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 But, Yahweh, hath become for me a high tower, And my God, my rock of refuge.
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 Thus hath he brought back on them their iniquity, And, by their own wickedness, will he destroy them, Destroy them, will Yahweh our God.
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
