Psalms 90
1 A Prayer by Moses, the Man of God. Lord! a dwelling-place, hast, thou, become to us, From generation to generation:
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
2 Before, the mountains, were born, Or thou hadst brought forth the earth and the world, Even, from age to age, thou, [wast] GOD.
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
3 Thou causest man to return unto dust, And hast said—Return, ye sons of Adam!
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
4 For, a thousand years, in thine eyes, [are], As yesterday, in that it passed away, Or [as] a watch in the night.
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
5 Thou hast snatched them away, A sleep, do they become, In the morning, [they are] like grass that shooteth up,
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
6 In the morning, it sprouteth and shooteth up, By the evening, it is cut down and withered.
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 For we are consumed in thine anger, And, in thy wrath, are we dismayed;
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
8 Thou hast set, Our iniquities before thee, Our secret near the luminary of thy face.
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
9 For, all our days, decline in thy wrath, —We end our years like a sigh.
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
10 The days of our years, have, in them, three score years and ten, And, if, by reason of strength, they have fourscore years, Yet, their boast, is labour and sorrow, For it hath passed quickly, and we have flown away.
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
11 Who knoweth the strength of thine anger? Even, according to the fear of thee, is thy wrath!
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
12 How to number our days, so grant us to know, That we may win us a heart that hath wisdom.
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13 Return, Yahweh, oh how long? And have compassion upon thy servants;
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14 Satisfy us, in the morning, with thy lovingkindness, That we may shout aloud and be glad, Throughout all our days.
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15 Make us glad, according to, The days thou hast humbled us, The years we have seen misfortune:
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16 Let thy work, appear unto thy servants, And, thy majesty, upon their children;
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17 And let the delightfulness of Adonay our God be upon us, —And, the work of our hands, establish thou upon us, Yea, the work of our hands, establish thou it.
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
