Psalms 88
1 A Song, a Melody. For the Sons of Korah. To the Chief Musician. On "Mahalath." For alternate Song. An Instructive Psalm. By Heman the Ezrahite. O Yahweh, God of my salvation, By day, have I made outcry, In the night, [also] before thee.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer, come into thy presence, Bow down thine ear to my loud cry.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted with them who descend into the pit, I have become as a man that is without help;
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Among the dead, is my couch, —Like the slain that lie in the grave, Where thou rememberest them no more, Yea, they, from thy hand, are cut off;
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Thou hast laid me, In the lowest pit, In dark places, In the deeps:
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Upon me, hath rested thine indignation, And, with all thy breakers, hast thou caused affliction. (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Thou hast far removed mine acquaintances from me, —Thou hast made me an abomination unto them, Shut up, and I cannot go forth!
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mine eye, hath dimmed through affliction; I have called upon thee, O Yahweh, all day long, I have spread out, unto thee, my hands.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 For the dead, wilt thou perform a wonder? Or shall, the shades, arising, give thee thanks? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall Thy lovingkindness be recounted in the grave? Thy faithfulness, in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall any wonder of thine, be known in the dark? Or, thy righteousness, in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But, I, unto thee, O Yahweh, have cried for help, And, in the morning, my prayer will confront thee!
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Wherefore, O Yahweh, shouldst thou reject my soul? shouldst thou hide thy face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Afflicted have I been, and dying, from youth, I have borne the terror of thee—I shall be distracted!
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Over me, have passed thy bursts of burning anger, The alarms of thee have put an end to me;
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They have surrounded me like waters, all the day, They have come circling against me together:
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Thou hast far removed from me, lover and friend, Mine acquaintances, are in darkness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
