Psalms 83
1 A Song, a Melody of Asaph. O God, Do not keep quiet, Do not hold thy peace, Neither be thou still, O GOD!
En sång, en psalm av Asaf. Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
2 For lo! thine enemies, are tumultuous, And, they who hate thee, have lifted up the head;
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
3 Against thy people, they craftily devise a secret plot, And conspire against thy treasured ones.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
4 They have said—Come, and let us wipe them out from being a nation, That the name of Israel may be remembered no more.
De säga: "Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn."
5 For they have taken counsel with one heart, Against thee—a covenant, would they solemnize—
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
6 The tents of Edom, and the Ishmaelites, of Moab and the Hagarenes;
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
7 Gebal and Ammon, and Amalek, The Philistines, with the dwellers in Tyre;
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
8 Even Assyria hath joined herself with them, They have become an arm to the sons of Lot. (Selah)
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
9 Make them like Midian, like Sisera, like Jabin, by the torrent of Kishon;
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
10 They perished at En-dor, They become manure for the soil!
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
11 Make them—their nobles—like Oreb and like Zeeb, And, like Zebah and like Zalmunna, all their princes:
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
12 Who said—Let us take a possession for ourselves, The pastures of God!
eftersom de säga: "Guds ängder vilja vi intaga åt oss."
13 O my God, make them, As whirling [dust], As chaff before a wind;
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
14 As a fire burneth a forest, —And as a flame setteth mountains ablaze,
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
15 So, wilt thou pursue them with thy tempest, —And, with thy storm-wind, wilt terrify them:
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
16 Fill thou their faces with dishonour, That men may seek thy Name, O Yahweh;
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
17 Let them turn pale, and be terrified to futurity, Yea let them blush, and perish:
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
18 That men may know that, thou, Whose Name alone is Yahweh, Art Most High over all the earth.
Och må de förnimma att du allena bär namnet "HERREN", den Högste över hela jorden.
