Psalms 83
1 A Song, a Melody of Asaph. O God, Do not keep quiet, Do not hold thy peace, Neither be thou still, O GOD!
En sång, en psalm av Asaf.
2 For lo! thine enemies, are tumultuous, And, they who hate thee, have lifted up the head;
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Against thy people, they craftily devise a secret plot, And conspire against thy treasured ones.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 They have said—Come, and let us wipe them out from being a nation, That the name of Israel may be remembered no more.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 For they have taken counsel with one heart, Against thee—a covenant, would they solemnize—
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 The tents of Edom, and the Ishmaelites, of Moab and the Hagarenes;
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Gebal and Ammon, and Amalek, The Philistines, with the dwellers in Tyre;
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Even Assyria hath joined herself with them, They have become an arm to the sons of Lot. (Selah)
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Make them like Midian, like Sisera, like Jabin, by the torrent of Kishon;
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 They perished at En-dor, They become manure for the soil!
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Make them—their nobles—like Oreb and like Zeeb, And, like Zebah and like Zalmunna, all their princes:
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 Who said—Let us take a possession for ourselves, The pastures of God!
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 O my God, make them, As whirling [dust], As chaff before a wind;
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 As a fire burneth a forest, —And as a flame setteth mountains ablaze,
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 So, wilt thou pursue them with thy tempest, —And, with thy storm-wind, wilt terrify them:
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Fill thou their faces with dishonour, That men may seek thy Name, O Yahweh;
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Let them turn pale, and be terrified to futurity, Yea let them blush, and perish:
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 That men may know that, thou, Whose Name alone is Yahweh, Art Most High over all the earth.
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
