Psalms 81
1 To the Chief Musician. On "the Gittith." Asaph’s. Shout ye for joy, unto God our strength, Sound the note of triumph, to the God of Jacob;
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Raise a melody, and strike the timbrel, The lyre so sweet, with the harp:
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Blow, at the new moon, the horn, At the full moon, for the day of our sacred festival:
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 For, a statute to Israel, it is, A regulation, by the God of Jacob;
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 A testimony in Joseph, he appointed it, When he went forth over the land of Egypt: A language I liked not, used I to hear;
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 I took away, from the burden, his shoulder, his hands, from the clay, were set free.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 In distress, thou didst cry, and I delivered thee, —I answered thee, within a hiding-place of thunder, I proved thee by the waters of Meribah. (Selah)
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Hear, O my people, and I will adjure thee, O Israel, if thou wilt hearken unto me!
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 There shall not be, within thee, a foreign GOD, —Neither shalt thou bow down to a strange GOD:
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 I, Yahweh, am thy God, Who brought thee up out of the land of Egypt, —Open wide thy mouth, that I may fill it.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 But my people, hearkened not, unto my voice, Even, Israel, inclined not unto me.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 So then I let them go on in the stubbornness of their own heart, They might walk in their own counsels!
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 If, my people, were hearkening unto me, [If, ] Israel, in my ways, would walk,
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 Right soon, their foes, would I subdue, And, against their adversaries, would I turn my hand:
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 The haters of Yahweh, should come cringing unto him, Then let their own good time be age-abiding!
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 Then would he feed them from the marrow of the wheat, Yea, out of the rock—with honey, would I satisfy thee.
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
