Psalms 77

1 To the Chief Musician. On "Jeduthun." Asaph’s, a Melody. With my voice—unto God, will I make outcry, With my voice unto God, and he will give ear unto me;

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

2 In the day of my distress—unto My Lord, will I seek, My hand, by night, hath been outstretched and never once became slack, My soul, hath refused to be consoled;

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

3 I remember God and I murmur, I muse, and my spirit swooneth. (Selah)

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

4 Thou hast held, watching, mine eyes, I was driven to and fro, and could not speak;

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

5 I reasoned, Of the days of aforetime, Of the years of by-gone ages;

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

6 I remember my song in the night, —With my own heart, I commune, And my spirit, maketh search: —

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

7 For ages, will My Lord reject? And, not again, grant acceptance any more?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

8 Hath his lovingkindness, come to a perpetual end? Hath his word failed to generation after generation?

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

9 Hath GOD, forgotten to show favour? Or hath he shut up, in anger, his compassions? (Selah)

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

10 Then said I—An affliction to me, it is, The changing of the right hand of the Most High.

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

11 I will remember the doings of Yah, Surely I will remember, out of aforetime, thy wonderful way;

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

12 And will talk to myself of all thy work, And, of thy doings, will I muse: —

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

13 O God, in the sanctuary, is thy way, —Who is a great GOD like Elohim?

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

14 Thou, art GOD, doing wonderfully, —Thou hast made known, among the peoples, thy might;

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

15 Thou didst redeem, with thine arm—Thy people, Thy sons of Jacob and Joseph. (Selah)

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

16 The waters saw thee, O God, The waters saw thee, They were in birth-throes, Yea the resounding deeps were stirred;

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

17 The clouds, poured down waters, The skies uttered, a voice, Yea, thine arrows, flew hither and thither;

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

18 The, voice of thy thunder, was in the whirlwind, Thy lightnings illumined the world, The earth, trembled and quaked;

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

19 In the sea, was thy way, And, thy path, in the mighty waters, And, thy footprints, could not be known:

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

20 Thou didst lead, like a flock, thy people, By the hand of Moses and Aaron.

Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.