Psalms 77
1 To the Chief Musician. On "Jeduthun." Asaph’s, a Melody. With my voice—unto God, will I make outcry, With my voice unto God, and he will give ear unto me;
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 In the day of my distress—unto My Lord, will I seek, My hand, by night, hath been outstretched and never once became slack, My soul, hath refused to be consoled;
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 I remember God and I murmur, I muse, and my spirit swooneth. (Selah)
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 Thou hast held, watching, mine eyes, I was driven to and fro, and could not speak;
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 I reasoned, Of the days of aforetime, Of the years of by-gone ages;
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 I remember my song in the night, —With my own heart, I commune, And my spirit, maketh search: —
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 For ages, will My Lord reject? And, not again, grant acceptance any more?
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 Hath his lovingkindness, come to a perpetual end? Hath his word failed to generation after generation?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 Hath GOD, forgotten to show favour? Or hath he shut up, in anger, his compassions? (Selah)
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Then said I—An affliction to me, it is, The changing of the right hand of the Most High.
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 I will remember the doings of Yah, Surely I will remember, out of aforetime, thy wonderful way;
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 And will talk to myself of all thy work, And, of thy doings, will I muse: —
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 O God, in the sanctuary, is thy way, —Who is a great GOD like Elohim?
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 Thou, art GOD, doing wonderfully, —Thou hast made known, among the peoples, thy might;
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 Thou didst redeem, with thine arm—Thy people, Thy sons of Jacob and Joseph. (Selah)
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 The waters saw thee, O God, The waters saw thee, They were in birth-throes, Yea the resounding deeps were stirred;
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 The clouds, poured down waters, The skies uttered, a voice, Yea, thine arrows, flew hither and thither;
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 The, voice of thy thunder, was in the whirlwind, Thy lightnings illumined the world, The earth, trembled and quaked;
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 In the sea, was thy way, And, thy path, in the mighty waters, And, thy footprints, could not be known:
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 Thou didst lead, like a flock, thy people, By the hand of Moses and Aaron.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
