Psalms 74
1 An Instructive Psalm. Asaph’s. Wherefore, O God, hast thou cast off utterly? Shall thine anger smoke against the flock of thine own pasturing?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Remember thine own assembly thou didst acquire aforetime, Thou didst redeem the tribe of thine own inheritance, Mount Zion, wherein thou didst take up thy habitation.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Lift up thy steps unto the places utterly unsafe, All the mischief!—the foe in the sanctuary!
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Thine adversaries have roared in the midst of thine appointed meeting, They have set their ensigns as tokens!
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 One used to be known according as he carried up high—into the thicket of trees—the axes;
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 But, now, the doors thereof all together, with axes and hammers, they batter down.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 They have cast, into the fire, thy sanctuary, To the ground, have they profaned the habitation of thy Name.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 They have said in their heart, Let us suppress them altogether, They have burned up all the meeting-places of GOD in the land.
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Our own signs, have we not seen, —There is no longer a prophet, —Neither is there with us, one who knoweth—How long!
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 How long, O God, shall the adversary, reproach? Shall the enemy revile thy Name perpetually?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Wherefore shouldst thou withdraw thy hand—thy right hand? [Bring it] out of the midst of thy bosom! (Selah)
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 But, God, hath been my king from aforetime, Working Deliverances in the midst of the earth.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Thou, didst cleave asunder, in thy might, the sea, Thou didst break in pieces the heads of the Crocodiles, [till they floated] on the waters;
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Thou, didst crush the heads of the Sea-Monster, Thou didst give him to be food, for the people of the deserts;
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Thou, didst cleave open fountain and torrent, Thou, didst dry up rivers of steady flow:
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Thine, is the day, Yea, thine, the night, Thou, didst establish moon and sun;
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Thou, didst set up all the bounds of the earth, As for summer and winter, thou, didst form them!
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Remember this, An enemy, hath reproached Yahweh, Yea, an impious people, have reviled thy Name.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Do not deliver up, to a wild beast, the life of thy turtle-dove, The living host of thine oppressed ones, do not forget perpetually.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Have respect to thy covenant, For the dark places of the earth are full of the habitations of violence.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 May the crushed one not again be confounded, As for the oppressed and the needy, let them praise thy Name.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Arise! O God, plead thine own cause, Remember the reproach of thee, from the impious one, all the day:
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Do not forget the voice of thine adversaries, The noise of thine assailants, ascending continually.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
