Psalms 68
1 To the Chief Musician. David’s. A Melody, a Song. Let God arise, let his enemies be scattered, Yea let them that hate him flee before him:
För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
2 As smoke is driven about, Let them be driven about, —As wax is melted before a fire, Let the lawless perish before God.
Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
3 But let, the righteous, be glad, let them exult before God, Yea let them rejoice with gladness.
Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
4 Sing ye to God, Make music of his Name, —Lift up (a song), to him that rideth through the waste plains, —Since Yah is his name, exult ye before him.
Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
5 The father of the fatherless, And the advocate of widows, Is God, in his holy habitation.
Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
6 God, is he that causeth the solitary to dwell in a home, That bringeth out prisoners into prosperity, But, the rebellious, have made their habitation in a sunburnt land.
de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
7 O God! When thou camest forth before thy people, When thou didst stride through the wilderness, (Selah)
en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
8 Earth, trembled, Yea, the heavens, dripped at the presence of God, —This Sinai—at the presence of God, the God of Israel.
Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
9 A bounteous rain, dost thou shed abroad, O God, upon thine inheritance, When exhausted, thou thyself, hast supported it:
då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
10 Thy living host, have remained therein, Thou dost provide, in thy bounty, for the humbled ones—O God!
Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
11 Let, My Lord, but give the word, The herald bands, will be a mighty host:
Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
12 Kings of armies, they flee! they flee! And, she that stayeth at home, shall share the spoil.
Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
13 Though ye rest between the folds, The wings of the dove, shall be covered with silver, And, her pinions, with green-shimmering gold.
»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
14 When the Almighty scattereth kings therein, It will gleam like snow in the gloom:
Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
15 A mighty mountain, is the mountain of Bashan, A mountain of peaks, is the mountain of Bashan!—
När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
16 Wherefore start ye up, ye mountains, ye peaks? The mountain God hath coveted for his habitation, Surely, Yahweh will inhabit it ever!
Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
17 The chariots of God, are two myriads—thousands repeated, My Lord, is among them Sinai, is in the sanctuary!
Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
18 Thou hast ascended on high, Thou hast led in procession a body of captives, Thou hast received gifts consisting of men, Yea even the rebellious, That, Yah, Elohim, might settle down to rest.
Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
19 Blessed be My Lord! Day by day, he beareth our burden for us, GOD himself, is our salvation. (Selah)
Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
20 The GOD we have, is a GOD of saving deeds, And, due to Yahweh, My Lord, are escapes from death.
Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
21 Yea, God himself, will smite through the head of his foes, —The hairy crown of him that is marching on in his guilty deeds.
Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
22 Said My Lord, From Bashan, will I bring back, —I will bring back from the depths of the sea:
Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
23 That thou mayest bathe thy foot in blood, —The tongue of thy dogs, from the foes, hath its portion.
Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
24 They have seen thy progress O God, The progress of my GOD, my king into the sanctuary:
så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
25 In front are the singers, Behind are the harpers, In the midst of damsels playing on timbrels:
Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
26 In the congregations, bless ye God, My Lord, from among the called of Israel:
Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
27 There, is Benjamin, the Diminutive—ruling them, The princes of Judah—their throng, The princes of Zebulun, The princes of Naphtali.
Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
28 Thy God hath commanded thy strength, —The strength, O God, which thou hast wrought for us.
Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Because of thy temple above Jerusalem, Unto thee, shall kings bear along a gift—
Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
30 Rebuke thou, The wild beast of the reeds, The herd of mighty oxen among the calves of the peoples—Each one bowing down with bars of silver, —Scatter thou the peoples, who in wars take delight.
I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
31 Ambassadors come out of Egypt, The Ethiopian, eagerly stretcheth out his hands, unto God.
Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
32 Ye kingdoms of the earth, sing unto God, Praise in song Adonay. (Selah)
De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
33 Unto him that rideth upon the most ancient heavens, Lo! he uttereth his voice, a voice of strength.
I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
34 Ascribe ye strength unto God, —Over Israel, is his majesty, And his strength, in the skies. To be revered is God, for his sanctuary, —
honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
35 As for the GOD of Israel, he, is giving strength and abundant might to the people. Blessed be God!
Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
