Psalms 65
1 To the Chief Musician. A Melody of David—a song. Thine, are silence [and] praise, O God, in Zion, —And, to thee, shall be paid the vow.
För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
2 Thou hearer of prayer! Unto thee, shall all flesh come.
Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
3 Iniquitous things, have been too strong for me, As for our transgressions, wilt, thou, by propitiation remove them.
Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
4 How happy the man thou shalt choose and bring near! He shall abide in thy courts, —We shall be satisfied with, The blessing of thy house, The holiness of thy temple.
Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
5 By things reverend in righteousness, wilt thou answer us, O God of our salvation, The confidence of all the ends of the earth, And of the sea far away;
Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
6 Who setteth fast the mountains by his strength, Being girded with might;
du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
7 Who stilleth, The noise of the seas, The noise of their rolling waves, and The tumult of races of men?
du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
8 Yea the dwellers in the uttermost parts have feared at thy tokens, The goings forth of morning and evening, thou causest to shout for joy.
De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
9 Thou hast visited the earth, and made it abound, Abundantly, dost thou enrich it—The channel of God, is full of waters, Thou preparest their corn, Yea, thus, dost thou prepare it:
Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
10 The ridges thereof, drenching, Settling the furrows thereof, With myriad drops, dost thou soften it, The sprouting thereof, doth thou bless.
Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
11 Thou hast set a crown upon thy year of bounty, And, thy tracks, drop fatness;
Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
12 Fruitful are the pastures of the wilderness, And, with exultation, the hills do gird themselves.
Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
13 Clothed are the pastures with flocks, The valleys also, cover themselves with corn, They shout for joy, yea they sing.
Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
