Psalms 65
1 To the Chief Musician. A Melody of David—a song. Thine, are silence [and] praise, O God, in Zion, —And, to thee, shall be paid the vow.
En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
2 Thou hearer of prayer! Unto thee, shall all flesh come.
Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
3 Iniquitous things, have been too strong for me, As for our transgressions, wilt, thou, by propitiation remove them.
Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
4 How happy the man thou shalt choose and bring near! He shall abide in thy courts, —We shall be satisfied with, The blessing of thy house, The holiness of thy temple.
Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
5 By things reverend in righteousness, wilt thou answer us, O God of our salvation, The confidence of all the ends of the earth, And of the sea far away;
Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
6 Who setteth fast the mountains by his strength, Being girded with might;
Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
7 Who stilleth, The noise of the seas, The noise of their rolling waves, and The tumult of races of men?
Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
8 Yea the dwellers in the uttermost parts have feared at thy tokens, The goings forth of morning and evening, thou causest to shout for joy.
Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
9 Thou hast visited the earth, and made it abound, Abundantly, dost thou enrich it—The channel of God, is full of waters, Thou preparest their corn, Yea, thus, dost thou prepare it:
Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
10 The ridges thereof, drenching, Settling the furrows thereof, With myriad drops, dost thou soften it, The sprouting thereof, doth thou bless.
Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
11 Thou hast set a crown upon thy year of bounty, And, thy tracks, drop fatness;
Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
12 Fruitful are the pastures of the wilderness, And, with exultation, the hills do gird themselves.
De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.
13 Clothed are the pastures with flocks, The valleys also, cover themselves with corn, They shout for joy, yea they sing.
Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.
