Psalms 56

1 To the Chief Musician. Upon "The Dove of God from the distant Sea." David’s. A precious Psalm. When the Philistines seized him in Gath. Show me favour, O God, For weak man hath panted for me, All the day, a fighter oppresseth me:

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 Mine adversaries have panted all the day, For, many, are fighting with me, loftily.

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 What day I am afraid, I, unto thee will direct my confidence.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 In God, I will praise his cause, —In God, have I trusted, I will not fear, What can flesh do unto me?

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 All the day, they wrest, my words, Against me, all their devices are for mischief;

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 They stir up strife—they lie hid, They, mark my steps, —Seeing they have waited for my life.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Because of iniquity, recompense thou them, —In anger, bring thou down, the peoples, O God.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 My wandering, hast, thou, recorded, —Put thou my tears in thy bottle, Are they not in thy record?

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Then, shall my foes turn back, in the day I cry, This, I know, for God is mine!

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 In God, will I praise with good cause: In Yahweh, will I praise with good cause;

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 In God, have I trusted, I will not fear, What can a son of earth do unto me!

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Upon me, O God, are thy vows, I will pay back praises unto thee.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 For thou hast rescued my soul from death, Wilt thou not [rescue] my feet from stumbling? That I may walk to and fro, before God, In the light of life.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.