Psalms 55
1 To the Chief Musician: with stringed Instruments. A Psalm of Instruction, of David. Give ear, O God, to my prayer, And do not hide thyself from my supplication:
En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.
2 Attend unto me, and answer me, I may ramble in my complaining, And be driven to and fro—
Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;
3 Because of the noise of the enemy, By reason of the oppression of the lawless one, For they would let trouble drop upon me, And, in anger, would they entrap me.
Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.
4 My heart, would writhe within me, And, the terrors of Death, have fallen upon me:
Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.
5 Fear and trembling, would enter me, And there would have overwhelmed me—a horror!
Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.
6 Then I said—Oh that there were given me a pinion, like a dove, I would fly away and be at rest:
Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;
7 Lo! I would take a distant flight, I would tarry in the wilderness. (Selah)
Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)
8 I would hasten mine escape, From rushing wind, from storm.
Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.
9 Confuse, O My Lord, divide their speech, For I have seen violence and contention in the city;
Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.
10 Day and night, they go round her, upon her walls, And, trouble and misery, are in her midst;
Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.
11 Engulfing ruin, is in her midst, And there depart not from her broadway, oppression and deceit.
Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.
12 For it is, not an enemy, that reproacheth me, Or I could bear it, —Not one that hath hated me, who, against me, hath magnified himself, Or I might hide myself from him;
Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.
13 But it is, thou, a man esteemed as mine equal, mine associate, and mine acquaintance;
Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.
14 So that together have we been wont to find sweetness in counsel, In the house of God, used we to walk in the throng.
Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.
15 Desolations on them! Let them go down into hades alive, For, wicked doings, are at home within them. (Sheol h7585)
Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)
16 I, unto God, will cry, —And, Yahweh, will save me.
Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.
17 At evening and morning and high noon, have I been wont to lament and complain, And he hath heard my voice!
Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.
18 He hath completely redeemed my soul, out of the attack upon me, For, in multitudes, were they [in conflict] with me.
Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.
19 GOD will hear, Yea He will humble them who aforetime sat [enthroned]. (Selah) With whom are no changings, Neither have they revered God.
Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;
20 He hath thrust forth his hands, against them he was wont to salute, he hath violated his covenant;
Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.
21 Smoother than curds, were [the words of] his mouth, But, war, was [in] his heart, —Softer his words than oil, Yet, they, were drawn swords!
Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.
22 Cast upon Yahweh thy lot, and, he, will sustain thee: He will not suffer, to times age-abiding, the righteous one to be shaken.
Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.
23 But, thou, O God, wilt bring them down to the pit of destruction, Men of bloodshed and deceit, shall not live out half their days; But, I, will trust in thee.
Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.
