Psalms 50
1 A Melody of Asaph. El, Elohim, Yahweh, hath spoken, and culled the earth, From the rising of the sun, unto the going in thereof:
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 Out of Zion the perfection of beauty, God, hath shone forth.
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 Let our God come, and let him not keep silence! A fire—before him, shall devour, And, around him, hath it become exceeding tempestuous:
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 He calleth, Unto the heavens above, And unto the earth, That he may judge his people.
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 Gather yourselves unto me—ye my men of lovingkindness, Who have solemnised my covenant over sacrifice.
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 Now have the heavens declared his righteousness, Because, God, is, about to judge. (Selah)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 Hear, O my people, and I will speak, O Israel, and I will adjure thee, God, thine own God, I am: —
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 Not, for thy sacrifices, will I reprove thee, Nor for thine ascending-offerings, before me continually:
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 I will not take out of thy house—a bullock, Nor out of thy folds—he-goats;
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 For, mine, is every wild-beast of the forest, The cattle on the mountains, in their thousands;
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 I know every bird of the mountains, And, the moving things of the plain, are with me:
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 If I were hungry, I would not tell thee, For, mine, is the world, and the fulness thereof.
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Will I eat the flesh of mighty oxen? Or, the blood of he-goats, will I drink?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Sacrifice to God a thankoffering, And pay to the Most High thy vows;
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 Call upon me, then, in the day of distress, I will deliver thee, that thou mayest glorify me.
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 But, to the lawless one, God saith, What hast, thou, to do, to recount my statutes? Or that thou hast taken up my covenant upon thy mouth?
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 Seeing that, thou, hast hated correction, And hast cast my words behind thee;
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 If thou sawest a thief, then didst thou run with him, —And, with adulterers, hath been thy chosen life;
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 Thy mouth, hast thou thrust into wickedness, And, thy tongue, kept weaving deceit;
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 Thou wouldst sit down—Against thine own brother, wouldst thou speak, Against thine own mother’s son, wouldst thou expose a fault: —
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 These things, hast thou done, and I have kept silence, Thou thoughtest that I should really be like thyself, I will convict thee, yea I will set [thine offences] in order before thine eyes.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Understand this, I pray you, ye forgetters of GOD, Lest I tear in pieces, and there be none to deliver: —
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 He that sacrificeth a thankoffering, will glorify me, —And will prepare a way by which I may show him the salvation of God.
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
