Psalms 49
1 To the Chief Musician. For the Sons of Korah. A Melody. Hear ye, this all ye peoples, Give ear, all ye inhabitants of this passing world;
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 Both sons of the low, And sons of the high, —Together both rich and needy: —
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 My mouth, shall speak forth Wisdom, And the soft utterance of my heart be Understanding:
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 I will bend, to a by-word, mine ear, I will open, on the lyre, mine enigma.
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 Wherefore should I fear in the days of calamity, Though the iniquity of them who lie in wait for me should enclose me?
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 As for them who are trusting in their wealth, —And, in the abundance of their riches, do boast themselves,
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 A brother, can none of them, redeem, he cannot give unto God a ransom for himself:
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 So costly, is the redemption of their soul, That it faileth unto times age-abiding;
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 That he should, yet, live on, continually, Should not see corruption.
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 For it is seen that, the wise, die, Together with the dullard, and the brutish, do they perish, And leave, to others, their wealth:
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 Their, inward thought, is that their houses are for times age-abiding, Their habitations, for generation after generation, —They give their own names unto lands!
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 But, a son of earth, though wealthy, cannot tarry, He hath made himself a by-word—Beasts, they resemble:
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 This, their way, is a folly to them, And yet, their followers, with their mouth, approve. (Selah)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 Like sheep—into hades, are they driven, Death shall shepherd them, —And the upright shall have dominion over them in the morning, Even their form, is to decay, Hades, is all that remaineth of a habitation for him. (Sheol h7585)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
15 But, God, will redeem my soul, out of the hand of hades, For he will take me. (Selah) (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Do not fear, When a man becometh rich, When the glory of his house increaseth;
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 For, when he dieth, he shall take, nothing, his glory shall not descend after him;
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 For, though, his own self—while he lived, he used to bless, And they will praise thee, when thou doest well to thyself,
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 He shall enter as far as the circle of his fathers, Nevermore, shall they see the light.
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 A son of earth though wealthy, who discerneth not, Hath made himself a by-word, Beasts, they resemble.
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
