Psalms 49
1 To the Chief Musician. For the Sons of Korah. A Melody. Hear ye, this all ye peoples, Give ear, all ye inhabitants of this passing world;
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
2 Both sons of the low, And sons of the high, —Together both rich and needy: —
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
3 My mouth, shall speak forth Wisdom, And the soft utterance of my heart be Understanding:
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
4 I will bend, to a by-word, mine ear, I will open, on the lyre, mine enigma.
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
5 Wherefore should I fear in the days of calamity, Though the iniquity of them who lie in wait for me should enclose me?
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
6 As for them who are trusting in their wealth, —And, in the abundance of their riches, do boast themselves,
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
7 A brother, can none of them, redeem, he cannot give unto God a ransom for himself:
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
8 So costly, is the redemption of their soul, That it faileth unto times age-abiding;
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
9 That he should, yet, live on, continually, Should not see corruption.
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
10 For it is seen that, the wise, die, Together with the dullard, and the brutish, do they perish, And leave, to others, their wealth:
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
11 Their, inward thought, is that their houses are for times age-abiding, Their habitations, for generation after generation, —They give their own names unto lands!
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
12 But, a son of earth, though wealthy, cannot tarry, He hath made himself a by-word—Beasts, they resemble:
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
13 This, their way, is a folly to them, And yet, their followers, with their mouth, approve. (Selah)
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
14 Like sheep—into hades, are they driven, Death shall shepherd them, —And the upright shall have dominion over them in the morning, Even their form, is to decay, Hades, is all that remaineth of a habitation for him. (Sheol h7585)
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
15 But, God, will redeem my soul, out of the hand of hades, For he will take me. (Selah) (Sheol h7585)
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Do not fear, When a man becometh rich, When the glory of his house increaseth;
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
17 For, when he dieth, he shall take, nothing, his glory shall not descend after him;
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
18 For, though, his own self—while he lived, he used to bless, And they will praise thee, when thou doest well to thyself,
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
19 He shall enter as far as the circle of his fathers, Nevermore, shall they see the light.
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
20 A son of earth though wealthy, who discerneth not, Hath made himself a by-word, Beasts, they resemble.
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.
