Psalms 44
1 To the Chief Musician. For the Sons of Korah. An Instructive Psalm. O God! with our own ears, have we heard, Our fathers, have recounted to us, —The work thou didst work, In their day, In the days of aforetime:
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Thou thyself, with thine own hand—Didst dispossess, nations, and didst plant them, Didst break peoples in pieces, and didst spread them out:
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For, not by their own sword, gat they possession of the land, Nor did, their own arm, win victory for them, —But thine own right hand, and thine own arm, and the light of thy face, Because thou hadst accepted them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Thou thyself, art my king, O God, Command thou the victories of Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 By thee, will we thrust at, our adversaries, In thy Name, will we tread down our assailants;
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For, not in my bow, will I trust, Nor shall, my sword, give me victory;
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 For thou hast saved us from our adversaries, And, them who hated us, hast thou put to shame.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 In God, have we boasted all the day, And, thy Name—unto times age-abiding, will we praise. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 But nay thou hast rejected, and confounded us, And wilt not go forth with our hosts;
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Thou sufferest us to turn back from the adversary, And, they who hate us, have plundered at will:
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Thou dost give us up like sheep to be devoured, And, amongst the nations, hast thou scattered us.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Thou dost sell thy people for, no-value, And hast not made increase by their price.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Thou dost make us, A reproach to our neighbours, A mockery and a derision to them who are round about us:
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Thou dost make us, A by-word among the nations, —A shaking of the head among the peoples.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 All the day, is my confusion before me, And, the shame of my face, hath covered me:
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 At the voice of him who reproacheth and revileth, At the face of the foe and avenger.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this, hath come upon us, Yet had we not forgotten thee, Neither had we dealt falsely with thy covenant;
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Our heart had not drawn back, Nor had our goings swerved from thy path;
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 That thou shouldst have crushed us down in the place of wild dogs, And covered us over with a deadly shadow.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we had forgotten the Name of our God, And had spread forth our hands unto the GOD of the foreigner,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Would not, God, have searched into this, Seeing that, he, knoweth the secrets of the heart?
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Surely, for thy sake, have we been slain all the day, We have been accounted as sheep for slaughter.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Awake thou! wherefore shouldst thou sleep, O Lord? Bestir thee! do not reject us altogether!
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Wherefore shouldst thou hide, thy face? Shouldst forget our humiliation and our oppression?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul, sinketh down to the dust, Our body, cleaveth to the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Arise to our help, And ransom us, because of thine own lovingkindness.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
