Psalms 39
1 To the Chief Musician. For Jeduthun. A Melody of David. I said, [to myself, ] I will take heed to my ways, That I sin not with my tongue, —I will put on my mouth a muzzle, So long as the lawless is before me.
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
2 I was dumb with silence, I held my peace, afar from happiness, But, my pain had been stirred:
Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
3 Hot was my heart within me, While I was musing, there was kindled a fire, I spake with my tongue!
Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
4 Let me know, O Yahweh, mine end, And the measure of my days—what it is, I would know how short-lived I am.
HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5 Lo! as hand-breadths, hast thou granted my days, and my life-time, is as nothing before thee, —Surely, a mere breath, are all men, [even] such as stand firm. (Selah)
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
6 Surely as a shadow, doth every man wander, Surely in vain, do they bustle about, he heapeth things up, and knoweth not who shall gather them in.
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7 Now, therefore, for what have I waited, O My Lord? My hope, is, in thee.
Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8 From all my transgressions, rescue thou me, —The reproach of the base, oh do not make me!
Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9 I am dumb, I cannot open my mouth, for, thou, hast done it.
Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
10 Remove from off me thy stroke, Because of the hostility of thy hand, am, I, consumed.
Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
11 When, by rebukes for iniquity, thou hast corrected a man, Then hast thou consumed, as a moth, all that was delightful within him, Surely, a breath, are all men. (Selah)
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
12 Hear my prayer, O Yahweh, And, unto my cry for help, give ear, At my tears, do not be silent, —For, a sojourner, am, I, with thee, A stranger, like all my fathers.
Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
13 Look away from me that I may brighten up, Ere yet I depart and am no more.
Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
