Psalms 39
1 To the Chief Musician. For Jeduthun. A Melody of David. I said, [to myself, ] I will take heed to my ways, That I sin not with my tongue, —I will put on my mouth a muzzle, So long as the lawless is before me.
En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun. Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.
2 I was dumb with silence, I held my peace, afar from happiness, But, my pain had been stirred:
Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.
3 Hot was my heart within me, While I was musing, there was kindled a fire, I spake with my tongue!
Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.
4 Let me know, O Yahweh, mine end, And the measure of my days—what it is, I would know how short-lived I am.
Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.
5 Lo! as hand-breadths, hast thou granted my days, and my life-time, is as nothing before thee, —Surely, a mere breath, are all men, [even] such as stand firm. (Selah)
Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. (Sela)
6 Surely as a shadow, doth every man wander, Surely in vain, do they bustle about, he heapeth things up, and knoweth not who shall gather them in.
De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.
7 Now, therefore, for what have I waited, O My Lord? My hope, is, in thee.
Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.
8 From all my transgressions, rescue thou me, —The reproach of the base, oh do not make me!
Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.
9 I am dumb, I cannot open my mouth, for, thou, hast done it.
Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.
10 Remove from off me thy stroke, Because of the hostility of thy hand, am, I, consumed.
Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.
11 When, by rebukes for iniquity, thou hast corrected a man, Then hast thou consumed, as a moth, all that was delightful within him, Surely, a breath, are all men. (Selah)
När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. (Sela)
12 Hear my prayer, O Yahweh, And, unto my cry for help, give ear, At my tears, do not be silent, —For, a sojourner, am, I, with thee, A stranger, like all my fathers.
Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder.
13 Look away from me that I may brighten up, Ere yet I depart and am no more.
Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.
