Psalms 38
1 A Melody of David. To bring to Remembrance. O Yahweh, do not, in thine anger, correct me, nor, in thy wrath, chastise me;
En psalm av David; till åminnelse.
2 For, thine arrows, have sunk down into me, and thy hand, presseth heavily upon me.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 There is no soundness in my flesh, By reason of thine indignation, There is no peace in my bones, By reason of my sin;
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For, mine iniquities, have passed over my head, Like a heavy burden, they are too heavy for me:
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 My wounds are of bad odour—they have festered, by reason of my folly:
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I am bent, I am bowed down very low. All the day, have I gloomily walked;
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For, my loins, are filled with inflammation, and there is no soundness in my flesh:
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I am benumbed and crushed exceedingly, —I have cried aloud because of the groaning of my heart.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 O My Lord! before thee, is all my longing, and, my sighing, from thee, hath not been hid:
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 My heart, fluttereth, my strength hath forsaken me, and, as for the light of mine eyes, even they, are not with me:
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My lovers, and my friends, from before my stroke, stand aloof, —and, my near ones, far away, do stand:
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Yea they who are seeking my life, have laid snares, and they who are asking my harm, have threatened engulfing ruin, And, deceitful things—all day long, do they mutter.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 But, I, as one deaf, will not hear, —and as one dumb, who will not open his mouth:
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Thus have I become as a man who cannot hear, in whose mouth are no arguments:
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Because, for thee, O Yahweh, have I waited, Thou, wilt answer, O Adonay, my God!
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For I said, Lest they rejoice over me! When my feet were tottering, against me, have they magnified themselves:
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For, I, to halt, am ready, and, my pain, is before me continually;
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For, mine iniquity, will I declare, I shall be anxious because of my sin;
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 And, my foes, are alive—have become strong, —and multiplied are they who hate me for false cause:
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Even they who are repaying evil for good, accuse me because I pursue the good.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Do not forsake me, O Yahweh, My God! be not far from me:
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Make haste to help me, My Lord, my deliverance!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
