Psalms 34
1 David’s. When he disguised his sanity before Abimelech, —who dismissed him, and he departed. [An Alphabetical Psalm.] Let me bless Yahweh at all times, Continually be his praise in my mouth.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 In Yahweh, boasteth my soul, The patient oppressed-ones shall hear and be glad.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Ascribe ye greatness unto Yahweh with me, and let us exalt his Name together.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 I enquired of Yahweh, and he hath answered me, And, out of all my terrors, hath he rescued me.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 They looked unto him and were radiant, And, as for their faces, let them not be abashed.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 This, oppressed one cried, and, Yahweh, heard—and, out of all his distresses, saved him.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 The messenger of Yahweh encampeth around them who revere him, Thus hath he delivered them.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 Oh taste and see, that good is Yahweh, —How happy the man who seeketh refuge in him!
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 Revere Yahweh, ye his holy ones, For there is no want to them who revere him.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 Young lions, have come short, and suffered hunger, but, they who seek Yahweh, shall not lack any good thing.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Come, ye children! hearken unto me, The reverence of Yahweh, will I teach you.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Who is the man that desireth life, Loving days, that he may see good?
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Keep thy tongue from wickedness, And thy lips from speaking deceit:
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Depart from wickedness and do good, Aim at well-being, and pursue it.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 The eyes of Yahweh, are towards the righteous, And, his ears, towards their cry for help:
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 the face of Yahweh, is against such as do wickedness, To cut off, from the earth, their memory.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 They made outcry, and Yahweh heard, And, out of all their straits, hath he rescued them.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 Near is Yahweh, to the broken in heart, And, the crushed in spirit, will he save.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 Many are the misfortunes of the righteous, But, out of them all, doth Yahweh rescue him.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 Keeping all his bones, Not, one from among them, is broken.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Misfortune shall be the death of the lawless one, And, the haters of the righteous man, shall be held guilty.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Yahweh ransometh the soul of his servants, And none shall be held guilty, who seek refuge in him.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
