Psalms 18
1 To the chief Musician. Of the servant of Yahweh, of David, —who spake unto Yahweh the words of this song, —in the day when Yahweh had rescued him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul; and he said: — I will love thee, O Yahweh my strength!
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
2 Yahweh, was my mountain crag and my stronghold, and my deliverer: My GOD, was my rock, I sought refuge in him, My shield, and my horn of salvation, my high tower.
Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
3 As one worthy to be praised, called I on Yahweh, —And, from my foes, was I saved.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
4 The meshes of death encompassed me, The torrents of perdition, made me afraid;
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
6 In my distress, called I on Yahweh, And, unto my God, made outcry for help, He heard, out of his temple, my voice, And my outcry for help came before him—entered into his ears!
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Then did the earth shake and quake, Even, the foundations of the mountains, were deeply moved, Yea they did shake, because he was angry.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
8 There went up smoke in his nostrils, and, a fire out of his mouth, devoured, Live coals, were kindled from it:
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Then he stretched out the heaven, and came down, —and, thick gloom, was under his feet;
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
10 Then he rode on a cherub, and flew, and darted on the wings of the wind;
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
11 Made darkness his hiding-place, Round about him—his pavilion, Darkness of waters, clouds of vapours.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
12 Out of the brightness before him, his clouds rolled along, hail, and live coals of fire.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
13 Then did Yahweh thunder in the heavens, and the Highest uttered his voice, —hail, and live coals of fire.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 And he sent forth his arrows and scattered them, yea, lightnings, he shot out, and confused them.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
15 Then appeared the channels of waters, were uncovered the foundations of the world, —At thy rebuke O Yahweh, at the blast of the breath of thy nostrils.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
16 He sent from on high, he took me, —he drew me out of many waters.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
17 He rescued me from my foe, in his might, and from them who hated me, because they were too strong for me:
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 They confronted me, in the day of my necessity, Then became Yahweh my stay:
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 And brought me out, into a large place, he delivered me, because he delighted in me.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Yahweh rewarded me according to my righteousness, According to the cleanness of my hands, he repaid me;
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 For I had kept the ways of Yahweh, and not broken away from my God;
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 For, all his regulations, were before me, and, his statutes, did I not put from me:
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 So became I blameless with him, and kept myself from mine iniquity.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
24 Yahweh therefore repaid me according to my righteousness, according to the pureness of my hands, before his eyes.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
25 With the loving, thou didst show thyself loving, —With the blameless man, thou didst show thyself blameless;
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
26 With the pure, thou didst show thyself pure, But, with the perverse, thou didst show thyself ready to contend.
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
27 For, as for thee, an oppressed people, thou didst save, but, looks that were lofty, layedst thou low;
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 For, thou, didst light up my lamp, Yahweh my God, enlightened my darkness;
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
29 For, by thee, I ran through a troop, and, by my God, I leapt over a wall.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
30 As for GOD, blameless is his way, The speech of Yahweh hath been proved, A shield, he is to all who seek refuge in him.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
31 For who is a GOD, save Yahweh? And who is a Rock, save our God?
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 The GOD who girded me with strength, and set forth, as blameless, my way:
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
33 Planting my feet like hinds’ [feet], yea, on my high places, he caused me to stand:
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
34 Teaching my hands to war, —so that a bow of bronze was bent by mine arms.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 Thus didst thou grant me, as a shield, thy salvation, —and, thy right hand, sustained me, and, thy condescension, made me great.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Thou didst widen my stepping-places under me, so that, mine ankles, faltered not.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
37 I pursued my foes, and overtook them, and returned not, till they were consumed:
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 I crushed them, and they were unable to rise, They fell under my feet.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Thus didst thou gird me with strength, for the battle, Thou subduedst mine assailants under me.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
40 As for my foes, thou didst give me their neck, and, as for them who hated me, I destroyed them.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 They cried out, but there was none to save, unto Yahweh, but he answered them not.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Then did I beat them in pieces, like dust on the face of the wind. Like the mire in the lanes, did I scatter them.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
43 Thus didst thou rescue me from the contentions of a people, —didst appoint me to be the head of nations, A people I had not known, served me:
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
44 At the hearing of the ear, they submitted to me, the sons of the foreigner, came cringing unto me:
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 The sons of the foreigner, lost heart, and came quaking out of their fortresses.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
46 Yahweh liveth and, blessed, be my Rock, yea, exalted, be the God of my salvation:
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
47 The GOD, who hath avenged me, —and subjugated peoples under me:
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Who hath delivered me from my foes, —Yea, from mine assailants, hast thou set me on high, From the man of violence, hast thou rescued me.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
49 For this cause, will I praise thee among the nations, O Yahweh, and, to thy Name, will I sweep the strings: —
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Who hath made great the victories of his King, —and shown lovingkindness to his Anointed One, To David and to his Seed, Unto times age-abiding.
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
