Psalms 17
1 A Prayer of David. Hear, O Yahweh, the right, Attend to my loud cry, Give ear unto my prayer, on lips that would not deceive:
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 From before thee, let my sentence come forth, Thine eyes, behold with equity.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 Thou hast tested my heart, hast made inspection by night, hast refined me until thou couldst find nothing, Had I devised evil, my mouth should not have transgressed:
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 As for the workings of men, By the word of thy lips, have, I, taken heed of the paths of the violent one.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 Thou hast held fast my goings on to thy ways, My footsteps have not been shaken:
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 I, have called upon thee, for thou wilt answer me, O GOD, —Incline thine ear unto me, Hear thou my speech:
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Let thy lovingkindness be distinguished, thou Saviour of such as seek refuge from them who lift themselves up against thy right hand.
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Guard me, as the pupil of the eye, —Under the shadow of thy wings, wilt thou hide me:
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 From the face of lawless ones who have treated me with violence, the foes of my soul, who come round against me:
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 Their own fat [heart], have they shut up, —With their mouth, have they spoken proudly.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 As for our own goings, now, have they surrounded us, —Their eyes, they fix, bending to the earth:
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 His likeness, is as a lion, that longeth to rend, and as a young lion, lurking in secret places.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Rise, Yahweh! Confront his face, Bring him down, Deliver my soul from the lawless one [who is] thy sword:
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 From men [who are] thy hand, O Yahweh, From the men of this age, whose portion, is among the living, and, with thy treasure, thou fillest their bosom, —They must be satisfied with sons, And must leave their abundance to their children: —
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 I, in righteousness, shall behold thy face, Shall be satisfied when awakened by a vision of thee.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
