Psalms 147
1 Praise ye Yah, For it is good, to make melody to our GOD, —For it is delightful, seemly is praise!
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 Yahweh, is building Jerusalem, The outcasts of Israel, will he gather together.
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 He is healing the broken in heart, —and binding up their hurts.
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 Counting the number of the stars, To all of them—names, he giveth.
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 Great is our Lord, and of abounding strength, And, his knowledge, cannot be expressed.
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 Yahweh, relieveth the humbled! casting the lawless down to the earth.
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Respond to Yahweh with thanksgiving, Make melody to our God with the lyre.
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 Who covereth the heavens with clouds, preparing rain for the earth, who causeth the mountains to sprout grass:
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 Giving, to the beast, its food, to the young ravens, when they cry.
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 Not in the strength of the horse, doth he delight, Not in the legs of a man, hath he pleasure:
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 Yahweh, hath pleasure, in them who revere him, in them who wait for his lovingkindness.
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 Laud thou, O Jerusalem, Yahweh, Praise thy God, O Zion:
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 For he hath strengthened the bars of thy gates, He hath blessed thy children in thy midst:
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 Who maketh thy boundaries to be peace, With the marrow of wheat, doth he satisfy thee:
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 Who sendeth his utterance to the earth, How swiftly, runneth his word!
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 Who giveth snow like wool, Hoar-frost—like ashes, he scattereth:
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 Casting forth his ice like crumbs, Before his cold, who can stand?
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 He sendeth forth his word and melteth them, He causeth his wind to blow, the waters, stream along:
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 Declaring his word unto Jacob, His statutes and his regulations, unto Israel.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 He hath not dealt so with any nation, and, his regulations, he maketh not known to them. Praise ye Yah!
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
