Psalms 144
1 David’s. Blessed be Yahweh, my Rock, who teacheth my hands to war, my fingers to fight:
Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
2 My lovingkindness and my stronghold, my high tower and my deliverer—mine! My buckler, and he in whom I have sought refuge, —He that subdueth my people under me.
min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
3 O Yahweh! what is the earthborn, And yet thou hast acknowledged him, —the son of a mortal, And yet thou hast taken account of him:
HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
4 The earthborn, resembleth, a vapour, his days, are like a passing shadow.
En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
5 O Yahweh! bow thy heavens and come down, Touch the mountains, that they smoke:
HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
6 Flash forth lightning, that thou mayest scatter them, Send out thine arrows, that thou mayest confound them:
Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
7 Put forth thy hands from on high: —Snatch me away and rescue me out of mighty waters, out of the hand of the sons of the alien,
Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
8 Whose mouth, hath spoken deceit, and, whose right hand, is a right hand of falsehood.
vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
9 O God! a new song, will I sing unto thee, —On a harp of ten strings, will I make music to thee:
Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 Who giveth victory unto kings—Who snatcheth away David his servant, from the calamitous sword.
dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
11 Snatch me away and rescue me out of he hand of the sons of the alien, —whose mouth hath spoken deceit, and, whose right hand, is a right hand of falsehood: —
Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
12 That, our sons, may be like plants well grown while yet young, —Our daughters, like corner pillars, —carved, in the construction of a palace:
När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
13 Our garners, full, pouring out from one kind to another; Our flocks, multiplying by thousands—by myriads, in our open fields:
när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
14 Our oxen, well-laden; no breaking in and no departing, —and no loud lament in our places of concourse: —
när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
15 How happy the people that is in such a case! How happy the people that hath Yahweh for its God!
saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
