Psalms 12

1 To the Chief Musician. On the Octave. A Melody of David. O save Yahweh, for the man of lovingkindness, is no more, for the faithful, have vanished, from among the sons of men.

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

2 Deception, speak they, every one with his neighbour, —with lips uttering smooth things—with a heart and a heart, do they speak.

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

3 May Yahweh cut off All the lips that utter smooth things, —the tongue that speaketh swelling words;

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

4 Them who say—With our tongue, will we prevail, our lips, are our own, who is our master?

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

5 Because of violence done to the poor, because of the crying of the needy, Now, will I arise! O may Yahweh say, —I will place [him] in safety—let him puff at him!

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

6 The words of Yahweh, are words, that are pure, silver refined in a crucible of earth, purified seven times!

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

7 Thou, O Yahweh, wilt keep them, —Thou wilt guard him, from this generation unto times age-abiding.

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

8 On every side, the lawless, march about, —when worthlessness is exalted by the sons of men.

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.