Psalms 12

1 To the Chief Musician. On the Octave. A Melody of David. O save Yahweh, for the man of lovingkindness, is no more, for the faithful, have vanished, from among the sons of men.

En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

2 Deception, speak they, every one with his neighbour, —with lips uttering smooth things—with a heart and a heart, do they speak.

Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

3 May Yahweh cut off All the lips that utter smooth things, —the tongue that speaketh swelling words;

Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

4 Them who say—With our tongue, will we prevail, our lips, are our own, who is our master?

De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

5 Because of violence done to the poor, because of the crying of the needy, Now, will I arise! O may Yahweh say, —I will place [him] in safety—let him puff at him!

Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

6 The words of Yahweh, are words, that are pure, silver refined in a crucible of earth, purified seven times!

Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

7 Thou, O Yahweh, wilt keep them, —Thou wilt guard him, from this generation unto times age-abiding.

Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

8 On every side, the lawless, march about, —when worthlessness is exalted by the sons of men.

Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.