Psalms 109
1 To the Chief Musician. David’s. A Melody. O God of my praise, do not be silent;
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 For, the mouth of the lawless one and the mouth of the deceiver, against me, are open, They have spoken to me with false tongue;
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 And, with words of hatred, have they surrounded me, and have made war upon me without cause:
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 For my love, they have been accusing me, while, I, was at prayer:
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 Yea they have returned unto me—Evil for good; and, Hatred for my love.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Set in charge over him, one who is lawless, and let, an accuser, stand at his right hand;
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 When he is judged, let him go out condemned, and let, his own petition, become a sin;
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Let his days become few, his overseership, let another take;
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Let his children become fatherless, and his wife a widow;
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Let his children, wander about, and beg, Let them be driven out of their ruins;
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Let the creditor take aim at all that he hath, and let strangers prey on the fruit of his toil;
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Let him have no one to continue lovingkindness, and there be none to favour his fatherless children;
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Let his posterity be for cutting off, In another generation, let their name be wiped out;
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Remembered be the iniquity of his fathers against Yahweh, and, the sin of his mother, let it not be wiped out;
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Let them be before Yahweh continually, and let the memory of them, be cut off out of the earth.
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Because that he remembered not to show lovingkindness, but pursued the man that was oppressed and needy, that, the downhearted, he might slay.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Because he loved cursing, May it have come upon him, Because he delighted not in blessing, May it have kept far from him;
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 Because he clothed himself in cursing as his outer garment, therefore may it have entered like water into his inward part, and like oil into his bones;
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Be it his, as a garment he shall wrap round him, and for a girdle he shall, at all times, gird on:
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 This, be the reward of mine accusers, from Yahweh, even of them who are speaking wrongfully against my life.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 But, thou, Yahweh, Adonay, deal effectually with me, for the sake of thy Name, Since good is thy lovingkindness, O rescue me;
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 For, oppressed and needy, I am, and, my heart, is wounded within me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 As a shadow when it stretcheth out, I am gone, I am shaken off like the locust;
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees, tremble from fasting, and, my flesh, faileth of fatness:
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 So, I, am become a reproach for them, They see me, they shake their head.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Help me! O Yahweh my God, Save me, according to thy lovingkindness:
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 That they may know that, Thine own hand, this is, Thou, Yahweh, hast done it.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 They, may curse if, thou, wilt bless, —Mine assailants, shall be ashamed, but, thy servant, shall rejoice;
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Mine accusers shall be clothed with confusion, and shall wrap about them, like a cloak, their own shame.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I will thank Yahweh loudly with my mouth, Yea, in the midst of multitudes, will I praise him;
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Because he standeth at the right hand of the needy, To save, from them who would pass sentence on his life.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
