Psalms 109
1 To the Chief Musician. David’s. A Melody. O God of my praise, do not be silent;
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 For, the mouth of the lawless one and the mouth of the deceiver, against me, are open, They have spoken to me with false tongue;
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 And, with words of hatred, have they surrounded me, and have made war upon me without cause:
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 For my love, they have been accusing me, while, I, was at prayer:
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 Yea they have returned unto me—Evil for good; and, Hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set in charge over him, one who is lawless, and let, an accuser, stand at his right hand;
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is judged, let him go out condemned, and let, his own petition, become a sin;
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Let his days become few, his overseership, let another take;
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Let his children become fatherless, and his wife a widow;
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his children, wander about, and beg, Let them be driven out of their ruins;
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Let the creditor take aim at all that he hath, and let strangers prey on the fruit of his toil;
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Let him have no one to continue lovingkindness, and there be none to favour his fatherless children;
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Let his posterity be for cutting off, In another generation, let their name be wiped out;
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Remembered be the iniquity of his fathers against Yahweh, and, the sin of his mother, let it not be wiped out;
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Let them be before Yahweh continually, and let the memory of them, be cut off out of the earth.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because that he remembered not to show lovingkindness, but pursued the man that was oppressed and needy, that, the downhearted, he might slay.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Because he loved cursing, May it have come upon him, Because he delighted not in blessing, May it have kept far from him;
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 Because he clothed himself in cursing as his outer garment, therefore may it have entered like water into his inward part, and like oil into his bones;
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Be it his, as a garment he shall wrap round him, and for a girdle he shall, at all times, gird on:
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 This, be the reward of mine accusers, from Yahweh, even of them who are speaking wrongfully against my life.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But, thou, Yahweh, Adonay, deal effectually with me, for the sake of thy Name, Since good is thy lovingkindness, O rescue me;
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For, oppressed and needy, I am, and, my heart, is wounded within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 As a shadow when it stretcheth out, I am gone, I am shaken off like the locust;
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees, tremble from fasting, and, my flesh, faileth of fatness:
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 So, I, am become a reproach for them, They see me, they shake their head.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me! O Yahweh my God, Save me, according to thy lovingkindness:
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 That they may know that, Thine own hand, this is, Thou, Yahweh, hast done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 They, may curse if, thou, wilt bless, —Mine assailants, shall be ashamed, but, thy servant, shall rejoice;
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Mine accusers shall be clothed with confusion, and shall wrap about them, like a cloak, their own shame.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will thank Yahweh loudly with my mouth, Yea, in the midst of multitudes, will I praise him;
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 Because he standeth at the right hand of the needy, To save, from them who would pass sentence on his life.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
