Psalms 107
1 O give thanks to Yahweh—For he is good, For, age-abiding, is his lovingkindness.
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 Let the redeemed of Yahweh say, Whom he hath redeemed from the hand of the adversary;
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 And, out of the lands, hath gathered them—From the east and from the west, From the north and from the south.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 They wandered about in the desert—in a waste, Way to a city to dwell in, found they none;
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hungry—yea thirsty, their soul, within them, fainted:
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Then made they outcry to Yahweh, in their peril, Out of their distresses, he rescued them;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 And led them by a straight road, That they might journey to a city to dwell in.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men;
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 For he hath satisfied the longing soul, and, the famished soul, hath he filled with good.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 The dwellers in darkness and death-shade, bound with oppression and iron;
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Because they had rebelled against the sayings of GOD, —and, the counsel of the Most High, they had spurned;
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 And he bowed down, with labour, their heart, They staggered, with no one to help,
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 Then made they outcry to Yahweh in their peril, Out of their distresses, he saved them;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 He brought them forth out of darkness and death-shade, and, their fetters, he tare off.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 For he brake in pieces the doors of bronze, And, the bars of iron, he hewed asunder.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 The perverse, by reason of their transgression, and on account of their iniquities, are afflicted;
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 All manner of food, their soul abhorreth, and so they draw near unto the gates of death,
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 Then make they outcry to Yahweh in their peril, and, out of their distresses, he saveth them.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 He sendeth his word, and healeth them, and delivereth them from their graves.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 Yea let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and recount his works with a shout.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 Men who go down to the sea, in ships, doing business through mighty waters;
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 They, see the works of Yahweh, and his wonders in the deep;
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 And he speaketh, and there ariseth a tempestuous wind, which lifteth on high its rolling waves;
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 They mount the heavens, they descend the roaring deeps, their soul, by trouble, dissolveth;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 They reel and stagger, like a drunken man, and, all their wisdom, is engulfed,
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 Then make they outcry to Yahweh in their peril, and, out of their distresses, he bringeth them forth,
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 He calmeth the storm to a whisper, and silent are their rolling waves:
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Then are they glad, because they are hushed, And he guideth them unto their desired haven.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Let them give thanks to Yahweh for his lovingkindness, and for his wonderful dealings with the sons of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Yea let them extol him in the convocation of the people, and, in the seated company of elders, let them praise him.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 He turneth Rivers into a desert, and, Springs of Water, into thirsty ground,
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 A Land of Fruit, into a waste of salt, For the wickedness of them who dwell therein.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 He turneth A Desert, into a pool of water, and, A Parched Land into springs of water;
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 And hath caused the famished to dwell there, And they have built them a city to dwell in;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 And have sown fields, and planted vineyards, and made them fruits of increase:
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 Thus hath he blessed them, and they have multiplied greatly, And, their cattle, he maketh not few.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 So have they become few and been brought low, By oppression, misfortune, and sorrow;
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 He poureth contempt upon nobles, and causeth them to wander in a pathless waste;
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 But he hath set the needy on high from affliction, and made families, like a flock: —
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 The upright seeth and is glad, And, all perverseness, hath closed her mouth.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Who is wise? then let him observe these things! and diligently consider the lovingkindness of Yahweh.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
