Psalms 106
1 Praise ye Yah, Give ye thanks to Yahweh—For he is good, For age-abiding, is his lovingkindness.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Who can relate the mighty deeds of Yahweh? can cause to be heard, all his praise?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 How happy! They who observe justice, He that executeth righteousness at all times.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Remember me, O Yahweh, when thou acceptest thy people, Visit me, with thy salvation;
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 That I may look upon the welfare of thy chosen ones, That I may rejoice in the joy of thy nation, That I may glory, with thine inheritance.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 We have sinned—with our fathers, We have acted perversely, we have committed lawlessness;
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Our fathers, in Egypt, understood not thy wonders, They remembered not the abounding of thy lovingkindnesses, but rebelled by the sea—at the Red Sea.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Yet he saved them, for the sake of his Name, to make known his mighty power;
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 So he rebuked the Red Sea, and it dried up, And he led them through deeps, as pasture-land;
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 And saved them from the hand of one full of hatred, And redeemed them out of the hand of the foe;
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 So the waters covered their adversaries, Not one from among them, was left.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 They believed therefore in his words, They sang his praise.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Soon forgat they his works, —They waited not for his counsel;
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 But lusted a lust in the desert, and tested GOD in the waste.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 So he gave them their request, but sent leanness into their soul.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 And they became jealous of Moses in the camp, —of Aaron the holy one of Yahweh;
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 The earth opened and engulfed Dathan, and covered up the assembly of Abiram;
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Then was kindled a fire in their assembly, —a flame, consumed the lawless ones.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 They made a calf in Horeb, —and bowed down to a molten image;
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 Thus changed they my glory, for the similitude of an ox that eateth grass.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 They forgat GOD their saviour, who had done great things in Egypt:
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 Wonders in the land of Ham, Terrible things by the Red Sea.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Then would he have bidden to destroy them, —had not Moses his chosen, stood in the breach before him, To turn back his wrath from destroying.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 And they refused the delightful land, They believed not his word;
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 But murmured in their tents, —They hearkened not unto the voice of Yahweh.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 So he lifted up his hand unto them, that he would let them fall in the desert;
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 And would disperse their seed among the nations, and would scatter them throughout the lands.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Yet they let themselves be bound to Baal-peor, —and did eat sacrifices to the dead:
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 So they provoked to anger by their doings, and a plague, made a breach among them.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Then stood up Phinehas, and interposed, and stayed was the plague:
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 So it was counted unto him, for righteousness, To generation after generation, unto times age abiding.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 And they provoked by the waters of Meribah, —And it fared ill with Moses, for their sakes;
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 For they embittered his spirit, and he spake rashly with his lips.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 They destroyed not the peoples of which Yahweh had spoken to them;
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 But had fellowship with the nations, and learned their doings;
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 Yea they served their idols, and they became to them a snare:
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Yea they sacrificed their sons and their daughters to mischievous demons;
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 And poured out innocent blood, the blood of their sons and their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan, And the land was polluted with blood-shed;
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 And they became unclean by their works, and became unchaste in their doings.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Then was kindled the anger of Yahweh with his people, and he abhorred his own inheritance.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 So he delivered them up into the hand of the nations, And they who hated them, had dominion over them;
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 And their enemies oppressed them, And they were bowed down under their hand.
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Many times, did he rescue them, —But, they, rebelled by their counsel, and sank low in their iniquity.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Then looked he on the distress which befell them, —when he heard their loud cry;
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Then remembered he, for them, his covenant, and was moved to pity, according to the abounding of his lovingkindnesses;
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 And granted them compassion before all their captors.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Save us, O Yahweh our God, and gather us from among the nations, That we may give thanks unto thy holy Name, That we may triumph aloud in thy praise.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Blessed be Yahweh, God of Israel, from one age even unto another, And all the people, shall say, Amen! Praise ye Yah!
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
