< Psalms 105 >

1 Give ye thanks to Yahweh, Call upon his Name, Make known, among the peoples, his doings;
Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
2 Sing ye to him, Make ye music to him, Speak ye of all his wonders.
Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
3 Make your boast in his holy Name, Joyful be the heart of them who are seeking Yahweh.
Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
4 Search out Yahweh and his strength, Seek diligently his face at all times.
Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
5 Remember his wonders which he hath done, His portents, and the just decisions of his mouth.
Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
6 O ye Seed of Abraham—his servants, Sons of Jacob—his chosen ones:
I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Yahweh himself, is our God, Through all the land, are his just decision.
Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
8 He hath remembered, unto times age-abiding, his covenant, The word he commanded, to a thousand generations;
Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
9 Which he solemnised with Abraham, and his oath, to Isaac;
på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
10 And confirmed it unto Jacob for a statute, To Israel, as a covenant age-abiding;
Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 Saying, To thee, will I give the land of Canaan, As your inherited portion;
han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12 While as yet they were men easily counted, —A very few, and sojourners therein;
Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
13 And they wandered from nation to nation, From a kingdom, to another people.
Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
14 He suffered no son of earth to oppress them, And reproved—for their sakes—[even] kings!
Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 Ye may not touch mine Anointed ones, And, to my Prophets, may ye do no wrong.
»Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»
16 Then called he a famine over the land, All the staff of bread, he brake;
Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
17 He sent before them a man, For a slave, was he sold—[even] Joseph;
då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
18 They forced, into a fetter, his foot, Into the iron, entered his soul;
Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
19 Until the time when his word came to pass, Speech of Yahweh, proved him;
till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 The king sent, and set him free, One having dominion over peoples, yet loosed he his bonds;
Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
21 He appointed him lord to his household, And one having dominion over all he possessed;
Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
22 That he might bind his rulers as he pleased, And, his elders, he might embue with wisdom.
han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
23 So Israel came into Egypt, And, Jacob, sojourned in the land of Ham;
Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
24 And he made his people exceeding fruitful, —And caused them to become stronger than their adversaries.
Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
25 He let them turn their heart—To hate his people, To deal treacherously with his servants;
de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
26 He sent Moses his servant, Aaron, whom he had chosen.
Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
27 He set among them his threatening signs, And his wonders, in the land of Ham;
De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 He sent darkness, and made it dark, But they rebelled against his words;
Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 He turned their waters into blood, And so caused their fish to die;
Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
30 Their land swarmed with frogs, In the chambers of their kings!
Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
31 He spake, and there came in the gad-fly, Gnats, in all their bounds;
Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
32 He made their showers—hail, A fire flaming throughout their land;
Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
33 And he smote their vines, and their fig-trees, And brake in pieces the trees of their bounds;
Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
34 He spake—then came the swarming locust, —The devouring locust, and that without number;
Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
35 And devoured all the herbage in their land, And devoured the fruit of their ground.
De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
36 Then smote he every firstborn in their land, The beginning of all their strength;
Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 Thus brought he them forth, with silver and gold, Nor was there, throughout his tribes, one that faltered;
Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Egypt rejoiced when they went out, For the dread of them had fallen upon them.
Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
39 He spread out a cloud as a covering, And fire, to give light by night,
Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 They asked, and he brought in the quail, —And, with the bread of the heavens, he satisfied them;
De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
41 He opened the rock, and there gushed forth waters, They flowed along, through parched places, as a river;
Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
42 For he remembered his holy word, With Abraham his servant.
Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
43 Thus brought he forth his people with gladness, —With shouts of triumph, his chosen ones;
Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 And gave them, the lands of the nations, And, of the toil of the peoples, took they possession:
Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
45 In order that they might observe his statutes, And, over his laws, might keep watch, Praise ye Yah.
för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

< Psalms 105 >