Proverbs 9
1 Wisdom, hath builded her house, hath hewn out her seven pillars;
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 hath slaughtered her beasts, hath mingled her wine, hath even set in order her table;
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 hath sent forth her maidens, She crieth aloud, upon the tops of the heights of the city:
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 Whoso is simple, let him turn in hither, as for him that lacketh sense, she saith to him—
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Come, feed on my food, and drink of the wine I have mingled;
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Forsake the simple ones, and live, and advance in the way of understanding.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 He that rebuketh a scoffer, getteth to himself contempt, and, he that reproveth a lawless man, [getteth to himself] his shame.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Do not reprove a scoffer, lest he hate thee, Reprove a wise man, and he will love thee.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Give to a wise man, and he will be wiser still, Inform a righteous man, and he will increase learning.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 The beginning of wisdom, is the reverence of Yahweh, and, the knowledge of the Holy, is understanding;
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 For, by me, shall be multiplied—thy days, and there be added to thee—the years of life.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 If thou art wise, thou art wise for thyself, but, if thou scoff, alone, shalt thou bear it.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 The woman Stupidity, is boisterous, so simple that she knoweth not what she would do;
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 So she sitteth at the entrance of her house, upon a seat, in the heights of the city;
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 To invite them who pass by the way, who are going straight on in their paths:
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 Whoso is simple, let him turn aside hither, and, as for him that lacketh sense, she saith to him:
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 Stolen waters, will be sweet, —and a secret meal, will be pleasant;
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
