Proverbs 8
1 Doth not, wisdom, cry aloud? and, understanding, send forth her voice?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 At the top of the high places above the way, at the place where paths meet, she taketh her stand:
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 Beside the gates, at the entrance of the city, —at the going in of the openings, she shouteth: —
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 Unto you, O men, I call, and, my voice, is unto the sons of men;
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Understand, ye simple ones, shrewdness, and, ye dullards understand sense;
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Hear, for, princely things, will I speak, and the opening of my lips shall be of equity;
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 For, faithfulness, shall my mouth softly utter, but, the abomination of my lips, shall be lawlessness;
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 In righteousness, shall be all the sayings of my mouth, nothing therein, shall be crafty or perverse;
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 All of them, shall be plain, to them who would understand, and just, to such as would gain knowledge.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Receive my correction, and not silver, and knowledge, rather than choicest gold.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 For better is wisdom, than ornaments of coral, and, no delightful things, can equal her.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 I, wisdom, inhabit shrewdness, —and, the knowledge of sagacious things, I gain.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 The reverence of Yahweh, is to hate wickedness: pride, arrogance, and the way of wickedness; And a mouth of perverse things, do I hate.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 Mine, are counsel, and effective working, I, am understanding, mine, is valour:
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 By me, kings reign, and dignitaries decree righteousness;
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 By me, rulers govern, and nobles—all the righteous judges:
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 I love, them who love me, and, they who diligently seek me, find me:
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 Riches and honour, are with me, lordly wealth, and righteousness;
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 Better is my fruit, than gold—yea fine gold, and mine increase, than choice silver;
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 In the way of righteousness, I march along, in the middle of the paths of justice:
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 That I may cause them who love me to inherit substance, and, their treasuries, I may fill.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 Yahweh, had constituted me the beginning of his way, before his works, at the commencement of that time;
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 At the outset of the ages, had I been established, in advance of the antiquities of the earth;
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 When there was no resounding deep, I had been brought forth, when there were no fountains, abounding with water;
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 Ere yet the mountains had been settled, before the hills, had I been brought forth;
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 Or ever he had made the land and the wastes, or the top of the dry parts of the world:
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 When he prepared the heavens, there, was I! When he decreed a vault upon the face of the resounding deep;
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 When he made firm the skies above, when the fountains of the resounding deep, waxed strong;
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 When he fixed for the sea its bound, that, the waters, should not go beyond his bidding, when he decreed the foundations of the earth: —
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Then became I beside him, a firm and sure worker, then became I filled with delight, day by day, exulting before him on every occasion;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Exulting in the fruitful land of his earth, Yea, my fulness of delight, was with the sons of men.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Now, therefore, ye sons, hearken to me, for how happy are they who, to my ways, pay regard!
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Hear ye correction, and be wise, and do not neglect.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 How happy the man that doth hearken to me, —keeping guard at my doors, day by day, watching at the posts of my gates;
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 For, he that findeth me, findeth life, and hath obtained favour from Yahweh;
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 But, he that misseth me, wrongeth his own soul, all who hate me, love death.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
