Proverbs 7
1 My son, keep my sayings, and, my commandments, treasure by thee;
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Keep my commandments and live, and mine instruction, as the pupil of thine eye;
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind them upon thy fingers, write them, on the tablet of thy heart;
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Say unto wisdom, My sister, thou! and, an acquaintance, call thou, understanding:
Säg till visheten: "Du är min syster", och kalla förståndet din förtrogna,
5 That thou mayest be kept, from the woman that is a stranger, from the female unknown, who, with her speeches, doth flatter.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For, in the window of my house, through my lattice, I looked out;
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 And saw among the simple ones, discerned among the youths, A young man lacking sense;
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Passing through the street, near her corner, and, on the way to her house, he sauntered along;
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 In the twilight, in the evening of the day, in the midst of the night, and the gloom;
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And lo! a woman, came to meet him, attired as one unchaste, of a wily heart.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 Boisterous, is she, and rebellious, In her house, abide not her feet;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Now outside, now in the broadways, and, near every corner, she lieth in wait:
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 So she caught him, and kissed him, and, embolding her face, she said to him:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 Peace-offerings, are by me, to-day, have I paid my vows;
"Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 For this cause, came I forth to meet thee, to seek diligently thy face, and I have found thee:
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Coverlets, have I spread on my couch of pleasure, dark-hued stuffs, of the yarn of Egypt;
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 I have sprinkled my bed, with myrrh, aloes, and cinnamon:
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come! let us take our fill of endearments, until morning, let us delight ourselves with caresses;
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For the husband is not in his house, he hath gone on a journey afar;
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 A bag of silver, hath he taken in his hand, On the day of the full moon, will he enter his house.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem."
21 She turneth him aside, with her great persuasiveness, —with the flattery of her lips, she compelleth him:
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Going after her instantly, as an ox, to the slaughter, he entereth, and, as in fetters, unto the correction of a fool.
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Until an arrow cleaveth his liver, as a bird hasteth into a snare, and knoweth not, that, for his life, it is!
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Now, therefore, ye sons, hearken unto me, and attend, to the sayings of my mouth;
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Let not thy heart, turn aside to her ways, Do not go astray, in her paths.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For, many, wounded, hath she caused to fall, —yea strong men, slain wholly by her:
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
